fredag 15 augusti 2008

On my signal... Unleash Hell...

När det inofficiella "kriget" som startades av Micke och mig äntligen fick sitt slut så trodde jag ärligt talat inte att jag skulle ta upp sånt mer. Jag vill påstå att det man ville ha sagt om bl a. Pexie var ganska tydligt och uppenbart! Reaktionen man fick från boskapen som läser hennes blogg var också en mindre seger, eftersom man lyckades få fram en reaktion av dessa instinktivt drivna klåpare!

Men hysterin avtog, och hennes och anhängarnas röster tonade ner. Till slut blev det helt tyst. Hennes blogg låg nere, vilket den gör nu igen.

Men när man nu sitter här och njuter av det faktum att man måste fundera över vad man ska skriva om så brakar helvetet lös igen.
Blondinbella har tagit kommandot över de spillror vi lämnade bakom oss. Nu värre än någonsin innan. Hon har alltid haft ett, hur ska jag formulera det?... "Intressant" sätt att få uppmärksamhet. Ska ha betalt för att nämna skolan, råkar illa ut på utomlandsresor och anklagar resebolaget etc. Såna saker kan man ta med en nypa salt. Det är en perfekt blandning mellan ungdomligt tänkande och ren och skär dumhet.
Sånt kan man bemöta med ett tvetydligt leende och en lätt nickning.

Men så släpper hon sin A-bomb över landet... I hennes senaste utlägg till folket så predikar hon om stressen och påfrestningarna hon måste hantera. Att hon "inte vill slita ut sig som 17 åring", och att hon ska skaffa sig en assistent! Hon söker till och med en assistent, och som det ser ut nu, en gästskribent?!

Vad i helvete är det då?! Det enda hon borde anställa är en djurskötare som kan ta hand om henne dag och natt, och trösta henne när Sverige är "elakt". Hon begriper ju inte att berömmelse inte bara medför att folk tycker om en.
Just ja, rätta mig om jag har fel. Men vem fan har begärt att hon ska slita ihjäl sig med den förbannade bloggen?!
Jag tror inte att Sverige går under om man för en enda dag inte kan läsa om vilket jävla smink hon har när hon äter sin frukost, som säkert består av typ solrosfrön, äppelcider vinäger och dadlar. Inte för att det ingår i hennes "diet". Utan för att det är ytterligare ett bra sätt att få läsare till att tänka "Vad nu?"

Jag tror inte hon förstår att hennes blogg är känd på grund av annonser och reklam. Mode tips och reklamer för diverse produkter har alltid lockat människor. Att det ska vara så svårt att förstå att man i längden inte tycker det är kul att läsa om vad någon gör varje dag. Eftersom i princip alla gör liknande saker...

Om hon slutade att skriva i ett par dagar, och bara lämnat reklamerna etc... Så tror jag inte att många hade märkt nån skillnad!

Det är sjukt... Det verkar som mitt bloggande går som på räls när jag framför negativa tankar om saker. Det är kanske det som är målet, eller vad tror du Micke? Den dagen man faktiskt måste anstränga sig för att skriva något. Det är kanske först då man verkligen har vunnit...

Om jag får citera Inemyr:

Packa stridspackningen, och sov gott inatt! För i morgon... Ska ni ut och kriga! Vi ska ha Kul, det kan jag Lova...

Synd att man inte kan härma dialekter med bokstäver. Men jag antar att du kan föreställa dig det!

4 kommentarer:

Anonym sa...

Jag vet precis vad du menar med citeringen och fetstilen på orden. Jag kan höra honom säga det.

Apropå skrivandet tror jag snarare tvärt emot vad du skriver, att den dag man kan skriva något riktigt genomträngande, analytiskt och kritiskt samtidigt som det är ödmjukt, utan att behöva tänka; det är dagen då man har vunnit.

Anonym sa...

Jag fattar vad du menar, det var mer en filosofisk syn på läget :P att bloggaren som kritiserar har nåt sitt mål när det inte finns något kvar att kritisera! :D

Anonym sa...

Jag förstår vad du menar, men jag tänker mig att det alltid finns något att kritisera.
Ska man vara krass kan man se det som en förlust när det inte finns något att klaga på längre, en perfekt värld vore människans undergång.

Anonym sa...

Jag har läst citatet av Inemyr flera gånger nu... fan vad jag saknar honom. Grymt bra befäl..