Lost in Translation.

Då var jag återigen tillbaka i landet dær unionsuppløsningen har alldeles før stor uppmærksamhet. Det var en ovanlig kænsla må jag sæga, att åka upp hit sjælv. Det roliga var tanken som slog mig nær jag sprang runt som en galning på Køpenhamns flygplats før att hinna med næsta flyg till Stavanger... Jag har blivit en sån dær man ser på film jæmt... En som flyger "to do business".

Att komma till ett nytt jobb ær alltid førvæntansfullt och nervøst. Givetvis var fallet så nu med. Kan medge att jag inte hade værldens marchtempo nær jag gick ner mot Anzett i morse.

Det gick relativt smærtfritt idag ændå! Jobbade lite sjælv, vilket var bra eftersom ingen hade tid med att klaga på om mitt tempo inte var "værldsklass" ^^ Men liksom IKM så fanns det de som inte gjorde så mycket. Fanns en kille som jobbade 2-3 timmar på morgonen, åt lunch och gick sen ivæg och sov.

Den alldeles før upprymde personalchefen drog med mig runt så att man fick træffa allt och alla på føretaget. Det var lite udda... 60 pers på føretaget... Større delar av dem visste vem jag var, och hade hørt mycket om mig sen innan... Pappa måste ha sagt ett och annat på sin tid dær...
Kænner mig fortfarande lite vilsen, men det går væl øver, ska ju vara hær i 12 dagar nu (11 kvar :D ) så jag lær får lite hum om vad det ær før mænniskor som vet vem jag ær!

Haha just ja! På personalchefens kontor, nær vi gick igenom førsækringar etc. så stormar verkstadschefen in med ett mindre træd till bukett. Grøn och rosa var den. Han påstod att færgen inte "betydde nåt!"... Men men, dags att skippa det hær sentimentala skrivsættet och ladda krafterna igen :P I morgon ær det en ny dag... Och går den lika snabbt som idag, så ær jag snart hemma i Sverige igen...