söndag 1 mars 2009

Center of attention.

My powers of observation continue to serve me well..

Det må jag då säga! Jag har under en längre tid fått höra lite till och från att jag är "djup". Att jag har ett ovanligt sätt att tänka på. Vissa är mer eller mindre likadana skulle jag vilja säga. Men de kanske inte bara ser sig själva på samma sätt som de ser mig? Jag vet inte, det är en fråga som efter många år fortfarande döljer sig i dimmorna..

Under lördagskvällen så letade jag runt på nätet efter gud vet vad. Som jag sa i föregående inlägg, allt som är relevant och viktigt hamnar i "Eyes of Bodin".

Jag lyckades snubbla över ett citat.. Eller citat är fel ord. Det är en text som dyker upp på en gravsten i Silent Hill: Homecoming. Copyright eller inte, jag funderar allvarligt på att spara den texten för att själv använda den en dag.

We always laughed at him, because he was different.
He always laughed at us, for we were all the same.
Now he is gone, and we will never laugh the same again.

Även den som är "annorlunda" är saknad då han inte längre finns kvar. Vi vill gärna tro att de som är utanför kommer att vara det mer än någonsin när de är borta.. Men då om något så gör de sig påminda!

1 kommentar:

Anonym sa...

Faktum är väl att de som sticker ut och är lite udda och kanske utanför egentligen är de som saknas mest efter sin bortgång. Det är lite dubbelmoral i att vilja vara som alla andra men samtidigt vilja bli ihågkommen efter sin död...