Dear Ignorance..

Under en viss tid nu så har jag följt världens nederlag med stor entusiasm. Det är lika irriterande som påfrestande. Men ändå så drivs man framåt i ett desperat försök att försöka komma på varför allting har blivit som det är.

Ignorans är nog vår fiende nummer ett. Vi orkar inte bry oss om allt. Synd egentligen.. Det finns väldigt mycket som vi skulle uppskattat om vi bara tog oss tiden att bry oss om det. Liksom jag antagligen skulle lära mig att uppskatta det här med att slappna av om jag inte hade varit så besatt av att alltid vidka mina vyer.

Liksom många är slappa av naturen och ignorerar mycket av tumultet runt om så irrar jag runt i tumultet och ignorerar det faktum att man ibland borde bara sitta ner och inte tänka över allt på alla sätt.

Så nu är det dags för lite uppoffringar och dubbelmoral. För att försöka hitta ett sätt att inte ignorera allting som man borde unna lite tid, så måste jag för stunden offra min vila för att hitta ignoransens boning, och göra mig av med den! Det är ju ett känt faktum att allting kommer att falera om vi inte ändrar på vårat sätt att vara i längden.

Det här är en kamp mot tiden. Så till dig Ignorans: Ditt jobb är att iscensätta min och allas eventuella undergång, så jag vet inte om man ska lyckönska dig.. Men jag är säker på att vi kommer att ha kul under loppets gång.

På återseende!