Trött men kreativ!

"Det var blött i gräset va?"

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Efter en rolig visit hos Mimmi, med allt från kaffe, bokcitat ur Elinas nya "source of inspiration" till planer om årsslutet så sitter jag nu här och är trött. Såpass trött att ett av mina i vanliga fall "karaktäristiska" sinnen har spårat ur. Mitt tankesätt.. Jag har ätit en massa pistagenötter nu under kvällen. Och när jag tittade i skålen där jag lagt skalen, så började mina förvrängda tankar att få konstiga kopplingar..

Nån mer som märkt att pistageskal på sitt egna saltiga och i vissa fall ojämna sätt ser ut som lösnaglar? Eftersom jag är vilse i arbetslöshetens djungel igen så fick jag för en kort sekund idéen att man skulle kunna sälja 'pistagenaglar'? Varför inte? Billigt, naturvänligt, kanske aningen sjukt men ändå. Alla lysande uppfinningar började väl som smått dumma idéer? Nicolai Tesla hade som sagt teorier om internet i början på 1900-talet.

Efter att ha suddat ut alla idéer ur huvudet så lutar jag mig bakåt i min stol och unnar mig ett leende. Årsslutet eller början på 2010 kommer bli roligt. Mimmi, jag och Elina, i Amstedam. Kan bara bli kul!

Jag sätter mig och fortsätter skissen på 'Amsterdam Part 2'. Resan då
"Det är så typiskt mig", "Det funkar inte på mig" och "Det är inte så noga", alla hamnar i the City of Bikes.

Back from the city of Bikes

Hemkommen från Amsterdam och är lika trött som ännu tröttare. Inlägget om resan kommer först i morgon och kommer delas in i dag 1-3.

Ett smakprov då; Hur många andra har lyckats bli jagade i en park av en idiot med hemgjord turban och trädpåk som tillhygg?

Amsterdam!

Helgen spenderas i Amsterdam med mina föredetta kollegor från Anzett.

Fördomar straffar sig när man handskas med mig tydligen..

Kvällen bidrog till en sval bris, samt det lugna höstmörkret som börjar att infinna sig på kvällarna. Vad gör man då? En lång promenad i det svenska mörkret.. Jag kan förstå att jag och Lars såg ut som några sektmedlemmar för det otränade ögat. Jag strosar fram i min skinnrock - läs "matrix-rock" enligt 'Anonym' - medan Lars har sin långrock.

Skuggorna växte sig enorma då man spatserade fram under de orangeaktiga gatlyktorna. Friden var ett faktum, rockarna dansade lätt för vinden. Sen likt en skänk från ovan så kom det två ungar. De kan ha varit max 14-15 år. De ser smått nervösa ut - jag klandrar dem inte - när de går förbi. Den ena försöker dock vara lite stöddig, och häver ur sig ett lätt trotsigt tonårsaktigt fnys. Jag känner hur blodet kokar en aning. Jag hatar folk med fördomar ja, men inte hälften så mycket som de som använder fördomar för att hävda sig..

De smiter in på en dåligt upplyst cykelväg. Vi ger efter för våra inre demoner och spatserar efter. Den mest runda av killarna tittar hastigt bakåt och viskar så att till och med vi hör det "DE FÖLJER EFTER OSS". Vi påminner oss själva om att mörkret döljer våra ansikten, vilket är bra, för det var svårt att inte flina.. När vi kom allt närmare så började den rundaste av killarna att springa. Han springer av vägen och försvinner upp i buskaget. Den andra försöker vara diskret och tro det eller ej, lägger sig ner, och kryper upp för sluttningen efter den andra.

Vi blev helt lamslagna av hur jävla dumma de var, och bestämde oss för att slå i den sista spiken i kistan. Vi gick ett par hundra meter, väntade 5 minuter, för att sen vända och gå tillbaka. Jag blev inte helt överaskad när vi mötte ungarna igen, som såg lika förvånade ut som rädda. Jag lägger på värdlens flin och säger 'Det var blött i gräset va?' Då fick man ett kort och halvkaxigt 'JA!'. Vi fortsatte hemåt med ett konstant flin..

Allvarligt. Det kan låta elakt, att "gå efter" folk. Men beter man sig som "vanligt folk" verkar göra nuförtiden. Så får man faktiskt skylla sig själv när en lite halvbitter filosof stryker efter likt en oönskad skugga om natten. Med tanke på att "dagens unga" är som de är, så dröjer det nog inte länge innan ännu ett par coola mopedkids kryper omkring och letar växelpengar i det höga gräset..

Prepare the troops.

Jag har suttit till långt in på småtimmarna med ett berg av papper och anteckningar. Citat ur Neil Strauss - 'The Game', exempel ur boken om kroppsspråk och lite sporadiska citat ur min senaste inköpta bok 'Läsa Tankar'.

Högen med kaffekoppar växer i samma takt som antalet klösmärken på skrivbordet. Alla papper ligger osorterat, medan vissa är uppsatta på anteckningstavlor. Åskan och regnet härjar utanför. Fladdermössen cirkulerar kring huset - det är faktiskt sant - medan jag fortsätter mitt fåfänga arbete om att komma fram till svaret på frågan om varför alla håller på med sina spel.. Eller mest varför killar är som dem (vi) är vad det gäller den oändliga komedin kallad "relationer".

Fönstret flög upp och en vindpust kastade iväg mitt pappersberg. Jag skrek till på nästan samma sätt som Will Smith ofta gjorde i sina riktigt tidiga roller (framförallt i Fresh Prince in Bel Air). Efter att ha samlat ihop de billiga pappersarken och staplat dem i samma "personliga ordning" som innan så fick jag in ett löjligt klyschigt citat i tankarna likt en örfil på en kall kind.

All is fair in love and war.

Då slog det mig! Anledningen till att det stämmer beror på det faktum att kärlek är en form av krig. Det finns spioner, såna som smyger runt och med hjälp av lögner och förklädnader kommer dit de vill. Det finns de som slåss på fronten för vad de tror på, och ibland kommer de hem som segrare, eller faller och glöms bort på fältet.

Det finns hjältar, de som i tron på något offrar allt för att uppnå segern. Det finns skurkar, de som offrar det andra har för att själva vinna. Ett annat citat som också passar in är följande.

I krig finns inga vinnare, bara förlorare.

Det finns inget rätt, det finns inget fel. Ingen har rätten att säga hur någon annan ska eller inte ska göra. Det är upp till var och en att avgöra vad som är rätt och fel. Rätt och fel är inte bara ett dåligt ordval, det är även individuellt. Välj ett lag, och håll dig sen till det lagets regler. Stå för det du själv valt; Och huvudsaken är att oavasett hur många som såras, så ska man aldrig såra sig själv eller den väg man valt. Individen är smart, massan är dum.

Jag är en soldat på fronten i ett krig som har varken början eller slut. Men jag vet i alla fall åt vilket håll fienden är, och åt vilket håll de som är viktiga är. Och det är allt jag behöver veta!

Kriget som har varken början eller slut, fortsätter..

Vad härnäst? ;P

Tänk er att man sover.. Utan förvarning så kommer larmet från telefonen och sliter en ur den suspekta dröm man hade om risodlingar och höga räntor. Man sätter sig halvt om halvt upp och försöker minnas skillnaden på svart och vitt för att sen inse att det inte är larmet, det är någon som ringer..

Jag svarar och hör Mimmi - högt skrattandes - säga 'Gissa vad jag har gjort?!'. Fråga inte varför om ni inte läst tidigare.;Men ordet "Göteborg" var en tanke som slog mig i all hast. (Plus att jag indirekt kollade ifall bilen fanns hemma).

Det var inget Göteborg dock. Det var snäppet mer "Eh.. va?!" med en touch av "Herregud!". Mimmi, min bästa vän; Hade på grund av sin 'något' uppenbara envishet bestämt sig för att försöka komma iväg till jobbet fast hon varit dålig. Bättre arbetsmoral får man leta efter!
Dilemmat var det att hon insåg att hon inte var bra nog. Tyvärr lite för sent. För när hon var på väg att lägga sig igen, och faktiskt börja bli frisk. Så fick hon tydligen nån sorts "Nej men det blir bra här" känsla och svimmar och ramlar på stereon..

Jag blir panikartat väckt av orden "Jag har ett jack i ögonbrynet". Det är svårt att inte le när hon berättar det. Eftersom hon skrattar som om hon aldrig haft så roligt förut! Efter att hon förklarat läget, sagt att allt är bra - trots snedstegen denna morgon - så sa hon att det var dags att vakna till.. Efter att vi lagt på sa jag följande ord innan jag mirakulöst somnade igen..

Jadu vännen.. Vad härnäst? :P

En penna, inga ord.

I brist på nåt annat att dela med mig av idag. Så väljer jag i stället att lägga upp det senaste tillskottet till skisspärmen.