Jag fick ett mail från personalchefen idag.. "Eventuell inarbetning får tas vid ett senare tillfälle, när det finns mer arbete på bedriften".
På grund av ett senarebokat och försenat flyg så MISSADE jag nästan tre hela arbetsdagar sist. Nu när det väl kom på tal så får jag INTE jobba igen det. Sen så fick jag höra från en av de andra anställda som jobbat på stället förr att han verkligen är i riskzonen för att permiteras till sommaren om det inte blir mer att göra. Han är en av många.. Jag vet att jag ligger i samma zon.
Det är nästan ett sorts tecken. Att en firma som aldrig har haft problem trots ekonomiska tvister nu helt plötsligt blir tvugna till att göra sig av med onödiga laster.
Som tur var är jag steget före.. Eftersom jag redan har bestämt mig för att lämna det sjunkande skeppet, så kunde jag inte bry mig mindre om hur det går för företaget i längden. Jag väntar hellre i livbåtarna redan från start än att missa alla chanser bara för att jag "tror på företaget".
Nej snart så. Snart är jag på hemmaplan igen. Snart är jag "fri" igen! Jag har fått höra lite mixade kommentarer på det här. "Du förlorar pengar", "dumt, idiotiskt", "... varför?!" etc. Det är väldigt, väldigt få (typ 2) som verkar förstå att det här är vad jag vill..
Som sagt:
A new genesis is at hand... And I will be the creator!
onsdag 29 april 2009
måndag 27 april 2009
A new genesis is at hand..
Lägenheter, resor i jobbet och jobbet har cirkulerat i huvudet hela dagen. Jag har ägnat ovanligt mycket tid på att tänka över de här sakerna.
Jag har ägnat löjligt mycket tankeverksamhet på hela situationen med mitt jobb. Lågkonjukturen kombinerat med produktionschefens värdelösa "ledarskap" har gett mig en viss insikt. Tankarna pendlar mellan för och nackdelarna med jobbet jag har. Jag tjänar rätt bra, är ledig relativt "mycket".
Men! Det är alltid ett men. Jag hatar verkligen att vara borta längre perioder. En och en halv vecka hemifrån är kanske inte så mycket för vissa. Men för mig är det riktigt påfrestande. Att inte kunna vara där om nån skulle behöva det, och att bara kunna prata i telefon med de få som man egentligen vill träffa. Det blir för mycket i längden. Sen så känns det som om det alltid händer nåt här hemma i och med att jag åker. Det är jobbigt att grubbla. Framförallt så är det jobbigt att grubbla när man är borta och inte kan göra nåt åt det.
Jag har så smått börjat att kolla runt här hemma. Företagets plötsliga svacka ser jag som ett tecken. Det är dags att överge det sjunkande skeppet.. Det är dags för en nystart på jobbfronten. Jag intalade mig själv att jag skulle vänja mig mid resandet och de längre perioderna. Jag hade fel.. Efter snart nio månader så känner jag att det inte blir bättre.
Förlorar jag på det? .. Det vill jag inte påstå. Kanske inte samma inkomst i månaden visst. Men jag kan i alla fall vara här. Med de som jag vill vara med. Att inte behöva åka bort för att längta hem i tolv dagar. Att göra det här skulle göra mig stark. Det är värt det. Jag har tänkt på det ett bra tag nu, och samma citat fortsätter att påminna mig om att det här kommer att göra allt bättre.
Great strenght demands great sacrifice.
Nu är det bara en fråga om tid än en fråga om tvivel.. Insikt och beslutsamhet är en behaglig sörja!
Jag har ägnat löjligt mycket tankeverksamhet på hela situationen med mitt jobb. Lågkonjukturen kombinerat med produktionschefens värdelösa "ledarskap" har gett mig en viss insikt. Tankarna pendlar mellan för och nackdelarna med jobbet jag har. Jag tjänar rätt bra, är ledig relativt "mycket".
Men! Det är alltid ett men. Jag hatar verkligen att vara borta längre perioder. En och en halv vecka hemifrån är kanske inte så mycket för vissa. Men för mig är det riktigt påfrestande. Att inte kunna vara där om nån skulle behöva det, och att bara kunna prata i telefon med de få som man egentligen vill träffa. Det blir för mycket i längden. Sen så känns det som om det alltid händer nåt här hemma i och med att jag åker. Det är jobbigt att grubbla. Framförallt så är det jobbigt att grubbla när man är borta och inte kan göra nåt åt det.
Jag har så smått börjat att kolla runt här hemma. Företagets plötsliga svacka ser jag som ett tecken. Det är dags att överge det sjunkande skeppet.. Det är dags för en nystart på jobbfronten. Jag intalade mig själv att jag skulle vänja mig mid resandet och de längre perioderna. Jag hade fel.. Efter snart nio månader så känner jag att det inte blir bättre.
Förlorar jag på det? .. Det vill jag inte påstå. Kanske inte samma inkomst i månaden visst. Men jag kan i alla fall vara här. Med de som jag vill vara med. Att inte behöva åka bort för att längta hem i tolv dagar. Att göra det här skulle göra mig stark. Det är värt det. Jag har tänkt på det ett bra tag nu, och samma citat fortsätter att påminna mig om att det här kommer att göra allt bättre.
Great strenght demands great sacrifice.
Nu är det bara en fråga om tid än en fråga om tvivel.. Insikt och beslutsamhet är en behaglig sörja!
söndag 26 april 2009
En importerad tomthet!
Dagen igår var efterlängtad. Det var som sagt spelkväll hos Mimmi, med henne och Elina. Dagen började i princip med att Mimmi ringde. Ett hej som var utdraget nog för att man skulle förstå att nånting inte var som det skulle. Jag hade mina aningar om vad det berodde på.
Hon berättade vad det var.. Och mina instinkter gjorde mig inte besviken. Dock blev jag jävligt konfundersam när detaljerna kom fram. Jag försökte att lägga ihop ett och ett, men just då var det svårt. Trodde mycket om honom.. Förlåt.. "Det". Men aldrig vågade jag tro att han kunde tänka steget före det han inte tagit än.. Men! Jag vägrade att tro nånting fören jag fått lite såkallad fakta. För stunden trodde jag ingenting. Jag misstänkte bara. Med en touch av irriterad frustration..
Dagen gick och jag åkte in lite tidigare än planerat. Mimmi var i köket när jag kom dit, och fixade med räkor och baguetter. Det syntes för tydligt att det jag hörde innan på dagen fortfarande var i luften. Det var på tiden att ändra på det.. Jag tänkte i alla fall försöka! Jag tänkte inte låta en importerad teddybjörn med attitydsproblem förstöra helgen.. Det finns gränser!
Man får inte alltid som man vill har jag märkt.. Efter att sms:andet inte längre gjorde nån nytta så blev det samtal istället. Att diskutera med honom verkar vara som att prata med en knäskål..Jag gillade inte resultatet.. Inte nånstans.. Jag blev arg, och framförallt rädd. Och DET kommer man inte undan med! Jag hade lust att diskutera lite själv. Men måste skaffa en pall åt honom först så att vi kan ta det eye to eye. Passar nog på att köpa en liten pall på IKEA sen!
Elina kom dock efter en stund, och kvällen började sakta men säkert att ta den form den var planerad att ha! Det visade sig att jag blir allt sämre och sämre på att spela kort för varje gång. Jag är ingen bonde heller i alla fall! För jag var kvar i Mars när alla andra började närma sig sommaren! och det som fortfarande spökar lite då.. Herr gris!! Efter att ha förlorat allt vad spel heter en stund så var det dags för kvällens höjdpunkt. Elina med telefonen!
Att lyssna på Elina som skälld.. ehum.. förklarade det egentliga läget för emobjörnen var det roligaste av allt tror jag. Jag försökte fortfarande komma på vilka "folk" var. Men det lyckades Elina komma fram till eftersom han (smart som han är) sa allt mer och mer av det som han inte "visste" eller "brydde" sig om. Det han ville veta var oviktigt, och det han visste tvivlade han på. Folket som han och hans "närmaste" (tror dessa "närmaste" kommer från samma leksakskollektion som han) hade hört allt konstigt ifrån visade sig vara han. Han var "folk".. Jag gillar inte det.. Han har förstört uttrycket "bete dig som folk!" för mig..
Alltså.. Jag är så trött på folk som tror de måste vara nåt de inte är!
~ Citat från smartskaftet.
Efter många om och ännu fler men så var det över. Tillräckligt mycket hade kommit fram för att få lite svar. Men också tillräckligt för att vända upp och ner på tillvaron en aning. Allting redde ut sig så mycket som det gick. Det var en lättnad om något. I alla fall för stunden.. Jag sa till honom en gång att det fanns ett par saker man inte skulle göra.. Han lyckades göra bort sig vad det gäller de flesta punkterna. För stunden blev allt i alla fall bättre som sagt!
Men vad det gäller "dig" då.. Jag ska kolla upp lite regler vad det gäller trappuppgångar.. Sen ska du få en överaskning utan dess like när du lagar mat i badrummet! (Fråga inte..).. Vänta bara! Ska bara köpa pallen först!
Hon berättade vad det var.. Och mina instinkter gjorde mig inte besviken. Dock blev jag jävligt konfundersam när detaljerna kom fram. Jag försökte att lägga ihop ett och ett, men just då var det svårt. Trodde mycket om honom.. Förlåt.. "Det". Men aldrig vågade jag tro att han kunde tänka steget före det han inte tagit än.. Men! Jag vägrade att tro nånting fören jag fått lite såkallad fakta. För stunden trodde jag ingenting. Jag misstänkte bara. Med en touch av irriterad frustration..
Dagen gick och jag åkte in lite tidigare än planerat. Mimmi var i köket när jag kom dit, och fixade med räkor och baguetter. Det syntes för tydligt att det jag hörde innan på dagen fortfarande var i luften. Det var på tiden att ändra på det.. Jag tänkte i alla fall försöka! Jag tänkte inte låta en importerad teddybjörn med attitydsproblem förstöra helgen.. Det finns gränser!
Man får inte alltid som man vill har jag märkt.. Efter att sms:andet inte längre gjorde nån nytta så blev det samtal istället. Att diskutera med honom verkar vara som att prata med en knäskål..Jag gillade inte resultatet.. Inte nånstans.. Jag blev arg, och framförallt rädd. Och DET kommer man inte undan med! Jag hade lust att diskutera lite själv. Men måste skaffa en pall åt honom först så att vi kan ta det eye to eye. Passar nog på att köpa en liten pall på IKEA sen!
Elina kom dock efter en stund, och kvällen började sakta men säkert att ta den form den var planerad att ha! Det visade sig att jag blir allt sämre och sämre på att spela kort för varje gång. Jag är ingen bonde heller i alla fall! För jag var kvar i Mars när alla andra började närma sig sommaren! och det som fortfarande spökar lite då.. Herr gris!! Efter att ha förlorat allt vad spel heter en stund så var det dags för kvällens höjdpunkt. Elina med telefonen!
Att lyssna på Elina som skälld.. ehum.. förklarade det egentliga läget för emobjörnen var det roligaste av allt tror jag. Jag försökte fortfarande komma på vilka "folk" var. Men det lyckades Elina komma fram till eftersom han (smart som han är) sa allt mer och mer av det som han inte "visste" eller "brydde" sig om. Det han ville veta var oviktigt, och det han visste tvivlade han på. Folket som han och hans "närmaste" (tror dessa "närmaste" kommer från samma leksakskollektion som han) hade hört allt konstigt ifrån visade sig vara han. Han var "folk".. Jag gillar inte det.. Han har förstört uttrycket "bete dig som folk!" för mig..
Alltså.. Jag är så trött på folk som tror de måste vara nåt de inte är!
~ Citat från smartskaftet.
Efter många om och ännu fler men så var det över. Tillräckligt mycket hade kommit fram för att få lite svar. Men också tillräckligt för att vända upp och ner på tillvaron en aning. Allting redde ut sig så mycket som det gick. Det var en lättnad om något. I alla fall för stunden.. Jag sa till honom en gång att det fanns ett par saker man inte skulle göra.. Han lyckades göra bort sig vad det gäller de flesta punkterna. För stunden blev allt i alla fall bättre som sagt!
Men vad det gäller "dig" då.. Jag ska kolla upp lite regler vad det gäller trappuppgångar.. Sen ska du få en överaskning utan dess like när du lagar mat i badrummet! (Fråga inte..).. Vänta bara! Ska bara köpa pallen först!
lördag 25 april 2009
Ansökan.
Kultmedlemmar sökes till ny kult!
Medlemskrav:
INGA krav! Förutom ett dock.. Fråga inte, för då slipper ni svara när någon frågar!
Skicka ansökan till mr.bodin@hotmail.com
Vi bjuder nya medlemmar på riktigt snygga särkar, sydda av gardiner!
Docta Ignorantia.
Medlemskrav:
INGA krav! Förutom ett dock.. Fråga inte, för då slipper ni svara när någon frågar!
Skicka ansökan till mr.bodin@hotmail.com
Vi bjuder nya medlemmar på riktigt snygga särkar, sydda av gardiner!
Docta Ignorantia.
tisdag 21 april 2009
Tiden ær dålig på att hålla tider!
Given the choice, whether to rule a corrupt and failing empire. Or to challenge the fates for another throw, a better throw against one's destiny.. What was a king to do?
Tid ær overkligt. Konceptet tid fanns inte føren nåt smartskaft prompt skulle uppfinna klockan. Då fanns det pløtsligt grænser i vardagen. Grænser som inte går att ta på, men som likt førbannat tickar framåt i sin stela montona takt.. Mænniskans vardag fick sig ett tørn. Kanske var det ødet, eller bara en jævla otur.. Murphy.. Du och din lag kan vara lyckliga!
Vi har vant oss vid att stressa oss fram till klockornas *tick tack* marsch! Likt vissa sjukt dåliga temamelodier (Såsom Skilda værldar och Baywatch) så fastnar de på sinnet och hemsøker oss likt en dørrknackning från en statstjænsteman.
Den lite før bittra inronin med att tiden ær orsaken till stress ær att jag har førlorat den! Jag har kommit på hemligheten med att manipulera tid! Spendera ett par dagar med att jobba utomlands och bara vilja åka hem, så kommer ni att mærka att tiden gør sig påmind på ett oerhørt egendomligt sætt.. Den står still..
Hær i Norge så ær alltid tiden Nu och aldrig Då. Hær ær det omøjligt att planera kvællen efter jobbet eftersom kvællen i teorin aldrig behagar infinna sig. Men! Nær man væl slutat så springer tiden ivæg och klockan ær mycket innan man ens hunnit ta av sig skorna.. Medan man svær øver det faktum att man berøvats den "tid" man længtat efter så ligger tiden troligen med ansiktet djupt i en kudde och skrattar lungorna ur sig.
Skratta du "tid"! Jag ska ta ledigt nån dag framøver, och då ska jag ta mig all tid i værlden till att forma om ditt troligen snikna leende till en ful fågelholk i stil med den man gjorde i sløjden i trean!
Or does one ever truly have a choice? One can only match move, by move, the machinations of fate. And thus defy the tyrannous stars!
Tid ær overkligt. Konceptet tid fanns inte føren nåt smartskaft prompt skulle uppfinna klockan. Då fanns det pløtsligt grænser i vardagen. Grænser som inte går att ta på, men som likt førbannat tickar framåt i sin stela montona takt.. Mænniskans vardag fick sig ett tørn. Kanske var det ødet, eller bara en jævla otur.. Murphy.. Du och din lag kan vara lyckliga!
Vi har vant oss vid att stressa oss fram till klockornas *tick tack* marsch! Likt vissa sjukt dåliga temamelodier (Såsom Skilda værldar och Baywatch) så fastnar de på sinnet och hemsøker oss likt en dørrknackning från en statstjænsteman.
Den lite før bittra inronin med att tiden ær orsaken till stress ær att jag har førlorat den! Jag har kommit på hemligheten med att manipulera tid! Spendera ett par dagar med att jobba utomlands och bara vilja åka hem, så kommer ni att mærka att tiden gør sig påmind på ett oerhørt egendomligt sætt.. Den står still..
Hær i Norge så ær alltid tiden Nu och aldrig Då. Hær ær det omøjligt att planera kvællen efter jobbet eftersom kvællen i teorin aldrig behagar infinna sig. Men! Nær man væl slutat så springer tiden ivæg och klockan ær mycket innan man ens hunnit ta av sig skorna.. Medan man svær øver det faktum att man berøvats den "tid" man længtat efter så ligger tiden troligen med ansiktet djupt i en kudde och skrattar lungorna ur sig.
Skratta du "tid"! Jag ska ta ledigt nån dag framøver, och då ska jag ta mig all tid i værlden till att forma om ditt troligen snikna leende till en ful fågelholk i stil med den man gjorde i sløjden i trean!
Or does one ever truly have a choice? One can only match move, by move, the machinations of fate. And thus defy the tyrannous stars!
lördag 18 april 2009
Smakprov.
The only thing that can beat power, is more power. That is the one unquestionable constant in this universe. Power is useless however, as long as it consumes itself. The army fits in that description. I gained much from it, but now, it has nothing that I want. The army hides behind etiquette, rules and discipline. Yet it betray all of these aspects. What hope would there have been if I had devoted my life to that cause? I suppose that my arrogance "saved" me. I have always and will always refuse to become nothing but an expendable pawn.
~ Stycke ur "Project B".
Allt fler frågetecken bildas kring mitt skrivarbete som endast ær kænt som "Project B". Hær har ni i ett smakprov på dess innehåll. Det ær inte av nåt egentligt værde dock. Det hær ær mer ett bevis på att jag faktiskt håller på med något vid sidan om den hær så kallade bloggen..
Det skrivs allt mer och mer før var dag som går. Nu nær jag delat med mig mer æn jag egentligen vill så kan ni vara nøjda før stunden. Som sagt, om ni inte vet mer.. Så ær det just før att jag inte vill att ni ska veta mer.. I alla fall inte før stunden.
Førutom att skriva på det hær, så spenderar jag en hel del tid med att læsa diverse blogginlægg (eller ja..) som får mig att skratta mig sønder och samman. Det ær skønt att kunna skratta åt såna "inlægg". Så sant som jag sitter hær på en svart stol!
~ Stycke ur "Project B".
Allt fler frågetecken bildas kring mitt skrivarbete som endast ær kænt som "Project B". Hær har ni i ett smakprov på dess innehåll. Det ær inte av nåt egentligt værde dock. Det hær ær mer ett bevis på att jag faktiskt håller på med något vid sidan om den hær så kallade bloggen..
Det skrivs allt mer och mer før var dag som går. Nu nær jag delat med mig mer æn jag egentligen vill så kan ni vara nøjda før stunden. Som sagt, om ni inte vet mer.. Så ær det just før att jag inte vill att ni ska veta mer.. I alla fall inte før stunden.
Førutom att skriva på det hær, så spenderar jag en hel del tid med att læsa diverse blogginlægg (eller ja..) som får mig att skratta mig sønder och samman. Det ær skønt att kunna skratta åt såna "inlægg". Så sant som jag sitter hær på en svart stol!
tisdag 14 april 2009
Satir*, produktplacering, you name it..
Hejsan alla!
Efter att ha spenderat en sjukt rolig dag/ kväll hos Mimmi, med henne och Elina så bar det av hemåt för att sova. Men jag kände att jag behövde skriva av mig lite. Både här och på mitt andra "projekt".
Hittills har det varit jobbigt. Jag har suttit och skrivit en massa och länge idag. Framförallt nu ikväll. Men helt plötsligt så kände jag att jag blev hungrig! Riktigt hungrig! Magen kändes som en ekande tomthet.. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till .. :S Jag har aldrig känt nåt sånt innan. Detta är kanske vad man kallar hunger.
Jag bestämde mig iaf för att äta.. =) Jag gick genom mitt rum som är cirka 5 gånger 4 meter i storlek och öppnade min vita dörr med sitt mässingsbeklädda handtag.
Hungern gjorde sig påmind, och jag kämpade för allt jag var värd att orka ta nästa kliv mot köket som för övrigt är lite mindre än mitt rum! På vägen tänkte jag på de få som står mig nära, om hur det helhjärtade stödet jag får gör att jag orkar ta nästa kliv =)
Jag fixade mig en stor smörgås med mycket saker på. Gått! =) Efter att jag ätit min smörgås gick jag tillbaka mot rummet igen. Medan jag gick över vardagsrummets parkettgolv som köptes på Rusta för ett par år sen så reflekterade jag över läget. Tänk hur det hade blivit om jag inte ätit min smörgås med mycket på. Då hade jag inte fått äta nåt gått, och tomtheten hade fortfarande varit ett faktum :/
Unnar ännu en tanke till de som står mig nära, ni förstår hur det känns att vara i min sits. Det vet jag, och det tvivlar jag inte en sekund på.. Eller.. Föresten, ni har ingen aning, ni fattar, men fattar inte. Jag är ensam om att vara hungrig! Det är illa.. Det är patetiskt! Men vi kan inte kräva så mycket av varandra! Fasten jag vet att ni inte fattar, så vet jag att ni fattar...! =)
Utan C kan man inte stava till "cider"....
*Detta om något är ett internt skämt för den som inte fattar.. Dess innehåll är 100% satir. Så skaka inte på era huvuden. Jag har inte blivit galen. Jag har bara skrivit ett inlägg som riktar sig till väldigt få..
Efter att ha spenderat en sjukt rolig dag/ kväll hos Mimmi, med henne och Elina så bar det av hemåt för att sova. Men jag kände att jag behövde skriva av mig lite. Både här och på mitt andra "projekt".
Hittills har det varit jobbigt. Jag har suttit och skrivit en massa och länge idag. Framförallt nu ikväll. Men helt plötsligt så kände jag att jag blev hungrig! Riktigt hungrig! Magen kändes som en ekande tomthet.. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till .. :S Jag har aldrig känt nåt sånt innan. Detta är kanske vad man kallar hunger.
Jag bestämde mig iaf för att äta.. =) Jag gick genom mitt rum som är cirka 5 gånger 4 meter i storlek och öppnade min vita dörr med sitt mässingsbeklädda handtag.
Hungern gjorde sig påmind, och jag kämpade för allt jag var värd att orka ta nästa kliv mot köket som för övrigt är lite mindre än mitt rum! På vägen tänkte jag på de få som står mig nära, om hur det helhjärtade stödet jag får gör att jag orkar ta nästa kliv =)
Jag fixade mig en stor smörgås med mycket saker på. Gått! =) Efter att jag ätit min smörgås gick jag tillbaka mot rummet igen. Medan jag gick över vardagsrummets parkettgolv som köptes på Rusta för ett par år sen så reflekterade jag över läget. Tänk hur det hade blivit om jag inte ätit min smörgås med mycket på. Då hade jag inte fått äta nåt gått, och tomtheten hade fortfarande varit ett faktum :/
Unnar ännu en tanke till de som står mig nära, ni förstår hur det känns att vara i min sits. Det vet jag, och det tvivlar jag inte en sekund på.. Eller.. Föresten, ni har ingen aning, ni fattar, men fattar inte. Jag är ensam om att vara hungrig! Det är illa.. Det är patetiskt! Men vi kan inte kräva så mycket av varandra! Fasten jag vet att ni inte fattar, så vet jag att ni fattar...! =)
Utan C kan man inte stava till "cider"....
*Detta om något är ett internt skämt för den som inte fattar.. Dess innehåll är 100% satir. Så skaka inte på era huvuden. Jag har inte blivit galen. Jag har bara skrivit ett inlägg som riktar sig till väldigt få..
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
