Behold.. Cor Maleficus!

STEG 1

Namn: Robin Bodin
Födelsedatum: 10 November
Ögonfärg: Blå
Hårfärg: 'Mörkblond'.
Längd: 1,87
Civilstatus: Civilklädd..
Höger eller vänsterhänt: Vänster
Stjärntecken: Skorpion
Kär: Haha! .. Nej.

STEG 2

Skor som du bar idag: Brun skinnsko och lindad vänsterfot.
Dina svagheter: Dåligt tålamod i vissa lägen.
Rädsla: Att bli sviken.
Målsättning: Världsherravälde.

STEG 3

Första tanke när du vaknade: Vem?
Sista tanke innan du somnade: Imorgon ska jag minnas vem 'Vem' är!

STEG 4

Pepsi eller Coca Cola: Coca Cola
BurgerKing eller McDonalds: McDonalds
Adidas eller Nike: Pest eller kolera?
Choklad eller Vanilj: Chocklanilj?

STEG 5

Svär du: Andas du?
Sjunger du: Titt som tätt.
Duschar du varje dag: Yes..
Gillar du skolan: Hade jag gjort det hade jag väl pluggat i stället för att svara på det här.
Tror du på dig själv: Ja.
Kommer du överens med din mamma: Javisst!
Kommer du överens med din pappa: Javisst!

STEG 6

Har du under den senaste månaden....
Druckit alkohol: Ja.
Rökt: Aldrig provat som sagt..
Shoppat: Haha, ja.
Baka: Nej.. Och hade jag gjort det så uppmanar jag inte till att äta det.
Stulit något: Räknas barns tro på tomten och påskharen?

STEG 7

Har du någonsin....
Däckat eller varit jättefull: Ja.
Blivit kallad hora: Njae.
Blivit nerslagen: Inte vad jag har märkt.

STEG 8

I framtiden...
Namn på barn: Time 'will' tell.
Hur vill du dö: Ståendes på ett berg, omringad av eld och åska samtidigt som man skriker frasen, 'Judgement day has arrived!'..

STEG 9

Antal människor du skulle ge ditt liv för: Få.. Och de som det gäller, vet vilka det är!
Antal piercings: Inga.
Antal tatueringar: En, snart två!
Hur många gånger har du varit med i tidningen: Ett antal gånger.
Antal saker jag ångrar: Att jag fortfarande inte kan latin!

The bell of the night, is a sound of Darkness.

Att vara ensam.. Det är enligt en del, ganska jobbigt. Vad innebär det egentligen att vara ensam? Är det bristen på människor, speciella personer, eller känslan av att ha gemenskap eller närhet som definerar termen 'ensam'?

Det är ganska lulligt egentligen.. Jag kan inte svara på det. Det enda jag vet är att 'jag', kan vara bland hundratals människor på en och samma gång, men ändå känna mig ensam. Jag kan - som jag tidigare nämnt - komma på mig själv med att se mig själv som en sorts logisk mittpunkt. Likt en tänd lampa på natten som har malar flygande runt sig. Men det är en lika bra förklaring som det är vilseledande.. För även om man kan känna så, så har jag ingen aning ifall någon av de andra hundra människorna runt kanske tänker likadant som jag. Tänk om alla på platsen var likadana, utan att veta om det..

Religioner strävar ofta efter att ha alla sina medlemmar under samma flagg. Att alla eftersträvar samma ideal och livssyn, när de 'förbättrar världen'.. Men hade jag varit exempelvis präst, och stått där framför en församling som bara nickade och log när jag sa det som de förväntades höra, så hade jag om något känt mig ensam.. För 'jag' har svårt för människor som faktiskt vill att andra ska döma dem. Att vara och bete sig som man förväntas av andra är inte att vara stark. Det är att vara en grå fläck i den tomma massan.. Att vara vek rent av. Man kommer inte långt om man insisterar på att ha andras medgivande i alla lägen. Men det är min åsikt. Alla gillar den kanske inte, men det är själva poängen. Den kanske inte uppskattas av alla, just för att den är 'min' och antagligen många andras där ute.

Jag vet vilka som är mina vänner! Jag vet vilka som är mina allra närmaste, de jag kan lita på. De jag älskar. Men den jag inte känner, och aldrig kommer kunna lite helt på, är och förblir mig själv. För vad det gäller en själv och de tankar man själv har om sig själv och omgivningen; så är man alltid osäker, alltid fundersam och alltid ensam. En sorts bra ensamhet i det fallet kanske..

Era närmaste är spegeln ni behöver för att se den ni själva verkligen är!

God natt!

I want to play a game.. På fredag..

Saw var en av en av de absolut bästa filmer jag nånsin sett. Tills dess uppföljare kom en efter en. Efter att ha sett alla filmer i serien så har de uppnåt nån form av bisarr gudastatus. Om det finns nån film serie som man dammar av lite av och till, så är Saw en av dem!

För nåt år sedan hörde jag ryktet om att Saw skulle komma som spel. Jag var skeptisk.. I mitt huvud funkade det liksom inte. Men efter att ha kollat upp idéen de hade så började jag att se en idé som skulle kunna få en guldgraverad plats på min hylla. Men givetvis var det problem, eftersom företaget som hade hand om eländet inte var beredda på en chansning.. Projektet 'Saw - The Video Game' lades ner..

Som en skänk från ovan så kom skaparna av Silent Hill, Konami, och tog över projektet. Och nu sitter jag här, har det bokat för releasen, och bara väntar. På fredag kommer jag att få springa runt och försöka att överlista Jigsaws fällor.. Vilket alla som sett filmerna vet är smått meningslöst. Men jag ska ta mig fan flina spelet i genom även om jag gör fel om och om igen!

Yes! I want to play a game!

'Någon' med grismasken.. Saw - The Game.

"Han kan skämta också!" :D

Helgen som var har varit efterlängtad bra länge. Min 22:års dag närmar sig och det var sen tidigare bestämt att den skulle firas med Mimmi och Elina och kanske en eller två till i Borås. Resultatet var att alla som var inplanerade att komma, kom dit! Med andra ord så var helgen lyckad redan innan den börjat!

När jag åkte in till Borås i lördags så var jag nervös. Riktigt nervös till och med. För det första så var jag väldigt nyfiken på vad Mimmi och Elina hade kokat ihop, men framförallt så var det lite små pirrigt - sa JAG "pirrigt"? - att äntligen träffa Mats från Stockholm. Efter att ha hört en 'hel del' om honom under det gångna året så var det - för mig :) - en stor grej att faktiskt träffa honom 'irl'.

Mina förväntningar visade sig vara helt rätt. Trevligare kille får man leta efter. Att han faktiskt kunde komma ner till det här, var ett av de större plussen i kanten med hela helgen! Sen var Mimmis bror där med, och eftersom han är minst lika skön så var det många skratt under kvällen i köket. I vardagsrummet var det mest en massa gapande eftersom Elina höll på att krossa teven när de spelade på Wii:n. Tur att inget gick sönder. Och som Mimmi drömt dagen innan, så var det inte jag som förstörde teven!

Mimmi och Elina - trots att jag hatar det och det påminde Mimmi mig om :P - hade skaffat två presenter till mig. Det ena var ett spel till Ps3:an, och att de lyckades välja det av alla spel som finns, visar att de kan mig, och vet vad jag gillar! Den andra presenten gjorde nåt som jag inte känt på samma sätt på bra länge. Jag blev rörd, väldigt rörd! Jag fick två stenhjärtan, med orden: du har fått våra hjärtan. Jag blev så rörd av det att jag kontrade med en kommentar i min unika stil. 'Haha ja, de är ju gjorda av sten ;)'. Nu ligger de framför mig vid datorskärmen och Jigsaw. Middagen var top-knotch! Mimmi gjorde sin klassiker och sitt stjärnskott. Hennes basilikakyckling! Den med vitlökssås, kulpotatis och sallad är något av det bästa jag ätit!

Efter en massa skrattande, Wii, och tomma flaskor så åkte vi ner till stan en sväng. Väl där så var det klassikern när man är ute. Skriker 'VA?!' efter varje mening nån säger, tappar drinkar (Elina), tappar sig själv (... Elina igen) och framförallt kort. En massa kort. Det hör till!

Hemresa! Samma taxichaufför hämtade oss, vilket Mimmi blev jätteglad för! På vägen hem så pratade jag med chauffören och hon sa till mig, och jag citerar: 'Utan såna som du, vore jag arbetslös'. Jag var lite för paff och full för att ens komma med nån sorts comeback. Så jag sa helt enkelt inget. Bara log lite tvivelaktigt som om jag förstod poängen.. Väl hemma blev det lite efterfest i form av armbrytning och mer skratt!

Sen följde jag och Jonas med till Elina och höll på från 3 på natten till runt 7 på morgonen att mobba Elina med tjejklichér. Det bästa var att av alla oss 3 som var där, så var det hon som skrattade mest. När vi väl vaknade efter att inte ha sovit alls så mådde man sådär. Jag var som vanligt inte bakfull utan bara hungrig, fast utan aptiten. Jonas var yr, och Elina mådde nog sämre än sämst.. Gick sen bort till Mimmi och åkte med när hon skjutsade hem sin bror. Sen var det dags att låta Mimmi vila bort sin bakfylla. Så jag vek av ner mot stan och åkte sen hem! Trots hungern så log jag hela tiden, efter den bästa helgen på länge.

Mimmi och Elina, tack för allt ni kokade ihop! Allting var lyckat, och inget kunde blivit bättre! Efter allt ni fixade så märker man tydligt att jag har min plats hos er. Älskar er!

Mats! Vägrade väcka dig innan jag stack hem eftersom du mådde som du gjorde. Skrattar fortfarande åt en del av korten. Du var riktigt på lyset när kameran kom fram. Lyckliga vi som lever i en tid där man får allt på bild! :P Vi ska se till att du är tillbaka i Borås snabbast möjligt! You have my word..! Jonas! Tack för dissandet av alla tjejer hela natten! ;) Du var bra kvick vad det gällde att prata och det är alltid kul! Nästa gång alla är samlade ska det bli minst lika roligt! Och ingen ska få klå mig i armbrytning då heller! ;)

Prepare yourself!

Helgen var lyckad. Utan tvivel den bästa på länge! Måde sådär 'lagom' bra igår, men det var det värt. Den fulla uppdateringen kommer lite senare idag. När jag samlat ihop mig lite igen!

Mimmi, Elina, Mats och Jonas, tack för den bästa helgen på läänge!

Uppdaterar strax!

La Vita Nuova

Jag får höra att jag är destruktiv. Att jag är negativ och cynisk.. Jag får gång på gång höra att jag har muskler som en gud.. Hahaha! Det var nästan kul..

Jag har tydligen konstiga intressen.. Nu vet jag inte vad som menas med det, för det enda jag gör som kanske inte alla jag känner gör är att köpa och samla på diverse saker. Saker som jag prompt importerar från utlandet. Är det för att hävda mig? Nej.. I så fall hade jag burit omkring på grejerna, hoppat upp och ner, och vrålat 'Kolla vad jag har, kolla vad jag har'!

Orden 'Haha, du är konstig/annorlunda' är precis lika givande som om jag skulle fått en skrevspark första gången jag träffade någon.. Det blir en sorts chock för stunden, och smärtan gör att man lite halvdant kravlar sig därifrån i 'spillror'.. Sist jag fick höra det, så sparkade jag dock tillbaka först, och sa: 'Många säger sällan vad de verkligen tänker. Jag säger alltför ofta vad jag tänker, se mig som ärlig i stället för udda'. Inte helt oväntat så tog samtalet slut där.. Hon blev tyst, och det har inte kommit på tal igen.. Mitt tankesätt har ändrats radikalt under de år som jag inte hört av människan. Men inte mina principer..

Och det här med att jag är destruktiv.. Vad fan är det?! Jag är människa tyvärr. Det ligger i min natur att vara destruktiv. En människa kan inte bygga eller skapa något utan att någon annan ska ta saken i egna händer och göra det överdrivet och slutligen banalt eller rent av idiotiskt!

Som sagt, på 1960-talet så satsade amerikanska - givetvis - militären på att skapa ett militärt datanätverk som skulle göra kommunikationen mellan förläggningar och trupper världen över lättare och mer effektiv.. Men som alltid kommer det nån 'The People must know the truth' freak och får idéen att göra nätverket åtkomligt för alla. Därav föddes WWW, the World Wide Web (Internet för den som fortfarande inte är med).. Var det bra? Visst, man kan med ett par klickanden få reda på vad somhelst närsomhelst utan problem. Man kan hålla kontakten med människor som bor på andra sidan jorden och vissa kommuner på månen..

Men alla hackers då? Alla finniga tonåringar som sitter i en gammal källare och programmerar virus som förstör datorer och skickar fula påskkort till alla email kontakter. Alla idioter som låtsas vara nån annan på nätet.. Internets slogan borde vara 'Trust No one!' Eller "Trust No 1" för att göra det lite futuristiskt och 'hipp'.

När Alfred Nobel uppfann dynamiten så sa han att "med detta blir krig överflödigt".. Inte direkt. Den gav upphov till saker som Atombomben, eftersom den väckte nya ideér i alltför briljanta sinnen.

Så till den som säger att jag är destruktiv, tänk om.. Jag ligger helt enkelt bara steget före och är där allt ändå hamnar till slut. I kaoset!

Monkey Business!

Jag kan leva med att jag blir tillfrågad om jag är 30.. Det är bara en tragisk touch i en diffus vardag. Det jag dock inte förstår är varför folk beter sig som om jag är sjukt förälskad i deras handväskor och tillhörande plånböcker.. Eller är det en sorts trend? Att hålla krampartat i sina väskor etc och att gå i en halvcirkel runt mig med en sort åh-jag-vet-nog-allt-vad-du-vill-ha-men-du-kommer-få-ansiktet-fullt-med-pepparsprej-om-du-så-mycket-andas-åt-mitt-håll-igen min.

Ser jag elak ut? Ser jag ut som en ligist? Det verkar verkligen som om jag är Fan själv i vissas ögon. Men sånt smicker funkar inte på mig när man i samma sekund blir behandlad som en förrymd labb-apa.. För ett tag sen när jag var ute och gick - hade rocken, bara för att förtydliga effekten - så gick jag förbi en pappa som var ute och gick med sin son och dotter. Klassiskt scenario, med dottern på axlarna och sonen småsprang ett par meter framför..

Då kommer jag där.. Robin Bodin, Lucifer eller kanske Hitler, inte fan vet jag.. Hursomhelst så gick jag förbi, i min egen halvt om halvt stressiga takt. Pappan springer då 'diskret' fram, tar tag i sonen och föser honom bakom sig och säger nåt i stil med 'håll dig nära mig'.. Hade jag varit 100% svensk så hade jag antagligen gjort det som de flesta svenskar brukar göra.. Nämligen ingenting, låtsas som om det regnar.. Men den minimala hundradel av mig som långt tillbaka är fransk tände till och jag tvärvänder på plats och tittar pappan rakt i ögonen.. Och om han inte var 'rädd' för mig sekunderna innan, så tro fan att han var det nu.. Jag blev irriterad, förbannad rent av.. Jag blir ligistförklarad bara för att jag går i min takt, på mitt sätt, i min rock - varför är den så jävla märkvärdig?! - mitt på dagen.. Jag fortsatte att titta honom rakt i ögonen när han föste sitt får förbi mig och gick bort till deras fula familjebil..

Jag tittade in i pappans stela ögon, och kunde lika gärna kollat ut genom fönstret.. Jag suckade högt för mig själv, och fortsatte åt mitt håll. Jag vill tro att världen en dag blir en plats där allt och alla blir accepterade av allt och alla. Men den dagen är ännu inte här.. Så för stunden unnar jag mig mina blickar till alla idioter jag möter..