Whaha!

Jag visste att Fransisco var på väg hit. Lars som redan var här fick reda på det i samma veva. Sadisten inom oss kom fram till en gemensam slutsats. Jag har Michael Myers mask! Låt oss använda den mot killen som kommer genom skogen.

På den här sjukt roliga filmen kommer Fransisco strosandes på vägen. Han har ingen aning om att Lars ligger gömd i en hög ris och filmar, lika lite som han vet att jag står gömd i skogen med masken.

Enjoy!

Hillbilly Mayhem!

Igår kväll fick jag träffa Madde igen. Hon hade Thobias med sig, och det faktum att man lite sådär spontant träffade dem i ett träsk i Missisippi, Alabama nånstans var väl bara en lite komisk detalj. Sen fick jag den briljanta idén att man kunde 'plundra' ett ånglok som sådär lite lagom passande spårade ur i närheten.. Men jag hann inte få tag i något, eftersom min larmsignal - i form av Will Smith som skriker halsen ur sig i en kyrka - väckte mig ur drömmen.. Säg till ifall ni hittade något kul!

Kikade runt på nätet och lyckades ramla över det gamla citatet/frågan 'What makes a man a man?'. Det finns överallt, till och med i filmer såsom Gremlins. En del säger att det som gör nån som redan är nåt till det nyss nämnda något är starka värderingar, viljan att kämpa sig i genom en grym vardag och en massa sån skit.

En annan kan säga att det är resultat i vardagen som räknas. Saker som karriär, eller antalet rådjurshuvuden på väggarna..

En del säger att det handlar om att vara sig själv.. Vilket är ungefär lika givande och intressant som att se när både vinnarna och förlorarna i knattelagen får medalj för att de 'varit med' och 'gjort sitt bästa'. Men jag vet inte, jag kanske inte är så beroende av drogen man kallar bekräftelse vad det gäller tävlingar.

Kan det inte vara så att det som gör en man till en man - om man nu bortser från praktisk fakta - är att lyckas att leva dag ut och dag in i en värld där alla bryr sig om att ändra på allt utan att egentligen göra det; utan att strypa någon i ren frustration?

För stunden bryr jag mig inte. Vilket är bra, det ger mig mer tid till att putsa min 'Du är speciell!' medalj..

The creation.

Klockan är snart två på natten, och jag har börjat tänka igen. Inte på vanliga saker som att komma ihåg hur man andas eller blinkar med ögonen; utan det här lite mer extrema tänkandet om saker som 'varför är vi här' och 'finns det ett syfte'.

Jag kollade igenom en massa människor på Facebook för en stund sedan, och kom fram till en ganska - enligt mig - uppenbar slutsats: Alla verkar ha skaffat barn. Det fick mig att tänka till. Är det mig det går långsamt för eller har många väldigt bråttom. Jag vet i alla fall två tjejer från min högstadieklass som har barn nu; varav den ena har två stycken redan. Den andra hann nog knappt gå ur skolan innan hon fick sin son/dotter/dalmatin etc.. Just ja, Elinas mammas katt fick tydligen kattungar häromdagen med. Grattis till dig katten!

Jag älskar att läsa om filosofernas syn på livet. Det fanns en fransk filosof som mer eller mindre hade inställningen att allt var pest och pina hela tiden, och av ren princip. Han sa att om han hade fått barn så hade han antagligen strypt dem för att befria dem från "det vansinne vi kallar världen". Dubbelmoralen är den att han tog väldigt illa vid sig när hans mamma sa att hon inte fött honom om hon vetat att han skulle bli så negativ.

Inom ramen av en månad fyller jag 22. Och jag ser det verkligen inte som ett misslyckande att jag inte haft 'nöjet' att få barn än. Jag är lika redo för det i nuläget som en mogen apelsin är redo för en runda golf.. Det enda jag skapat, som dyker upp här och var, utvecklas, och byter stil i samma anda som en trotsig tonåring är Neidaar. Precis, det enda jag lyckats med; är en drak/ödla/människa med väldigt varierande intressen och klädstilar. Men 'han' är i alla fall något jag tycker om att jobba med, och utveckla.. Kanske är det föräldraskap går ut på.. Att se en utveckling, oavsett resultat..

50/50 vaken..

The little boy never saw it coming..

Mitt promenerande har fått sig ett litet törn de sista tre, fyra dagarna. Jag har trampat snett, och ligger därmed precis på gränsen mellan det folk tycks kalla sund hälsa och nån sorts infernalisk förkylning. Men jag är den jag är, och blir inte sjuk; iaf inte mer eller längre än det är "värt". I morgon tänker jag i och för sig gå en riktigt lång runda igen. Alltid lika skön känsla när man kommer innanför dörren igen efter ett par timmar till fots.

Man behöver inte vara kirurg för att räkna ut att jag kanske har lite för kul med Michael Myers masken ibland. Dels är det kul att ta kort, och desto roligare att möta någon. Men det borde göras lika sällan som sortering av kvitton borde göras oftare. Det finns visst människor som har lite svårt för lite 'bleka' masker sådär på kvällskvisten. Men ni lägger ju upp det så bra, när ni insisterar på att ta era promenader in "my territory".

Jag hade tur, till skillnad från Mimmi, i helgen som var. Hon mådde inget vidare när vi åkte hemåt på söndageftermiddagen; och nu ligger hon hemma och är sjuk.. Som sagt, krya på dig vännen min!! Du måste bli frisk, snart november ju! :)

Mitt tänkande går segt, framförallt nu när klockan börjar närma sig du-borde-somnat-för-flera-timmar-sedan. Men får nån den dumma idéen att promenera runt här i skogarna så hör av er. Då ska ni veta att ni inte är det enda som stryker omkring bland träden. Haha!

There and back again.. and there again!

Två "riktiga" dagar har gått sen man kom hem från Stockholm. Den känslan har fått mig att inse nånting.. Det är väldigt snart dags för huvudstaden igen. Jag, Mimmi och Elina ska upp på en shopping-weekend inför julen i december; Men jag ska försöka se till att vi kan komma iväg i alla fall en gång till innan dess. Det var som sagt kul att ha en Road Trip på 50 mil ;)

Kortet appropå ingenting är inte nån halvtaskig bild på Myers från Halloween. Det är 'jag', i samma mask som den i Halloween. Den är resultatet av min smått naiva fixa idé att beställa lite udda samlingsobjekt; för att inte tala om den inre sadisten som inte kan hålla sig för skratt när man möter nån med den. Skämt åsido, i samma klass som Frostmourne så är den mest till för att bara vara än att faktiskt användas.. Men jag kan garantera att det är sjukt kul!

Nu är det oktober månad, snart november, 10 november för att vara exakt. Fick idéen idag att man skulle försökt se Saw 6, eftersom den går på bio runt det datumet. Men nu under kvällen så fick jag en lika bra, om inte bättre idé! Om inte annat så blir det bättre för de (Mimmi och Elina) som jag tänkt dra in i det hela.. Kollat upp det lite grann. Säg mig bara: 'hur ser schemat ut den första veckan i november?' ;)

Highway to Hell 3.

Fredag:

Ni vet hur barnfilmer oftast börjar med en smått naiv soluppgång; och hur alla skogsdjur och människor därkring alltid är sådär löjligt morgonlyckliga och uppe samtidigt? Den här fredagen var inte sån, då jag var uppe bra länge innan disneyjargongen skulle börja. Min och Mimmis resa till huvudstaden skulle ta sin början redan vid sju på morgonen. Strax efter klockan sex satte jag mig på bussen till Borås, och om det är nånting jag inte tål så är det de där förbannade chaufförerna som "bara för att" ska vara så klämkäcka och trevliga så man nästan känner sig illa till mods för att man inte delar deras överdrivna entusiasm till en lite smått grå och blaskig vardag. Jag unnade honom dock lite gehör, då jag själv var på topp. Den bästa road tripen hittils var som sagt bara 25 minuter bort.

Efter att ha tankat och haft en väldigt kort diskussion om vi skulle betala eller bara dra därifrån så varvades bilen till max, och de femtio milen tog sin början.. Tänk er ansiktsutryckena på förarna då vi, jag och Mimmi, på motorvägen strax framme i Ulricehamn går om bilarna till fots!! Då vi båda satsat på hårdträning de sista typ tjugotusen åren så är det inga problem att springa om ett par ynkliga bilar på en motorväg.. Det kan ju även vara så att det var tvunget att vara en trafikolycka.. Vi hörde om eländet på radion, och det visade sig att de inblandade kom undan med skrubb och rivsår. Detta slutade med att vi ifrågasatte en svenska polisen, som stänger av en hel riksväg bara för ett par skrubbsår.

Under de tvåsiffrigt antal mil vi hade att köra så märkte jag nånting väldigt intressant. Jag insåg att man nåt en ny nivå när man sitter halvt om halvt gömd och mer eller mindre viskar 'vad tror du?!... Är det en polis?!' ett par gånger i minuten. Resultatet var dock en polis på femtio mil! Fick även bekräftat att ett fint värdshus vid Vättern sålde sjukt goda buketter? Med ett kraftigt (dock charmigt) vansinnesskratt så drog Mimmi vidare mot staden som gett upphov till så många Beckfilmer (som även de inte är inspelade i Stockholm i alla lägen).

--- Fast forwarding to a more understandable and reasonable situation --- (Mimmi körde bil i staden, gps:en fick höra ett och annat. För gps:en (doris?) skull så nämns inget mer... för stunden)

Efter att ha drabbats av en nostalgikick i Åkersberga så följde jag med Mimmi på lite ärenden innan det var dags för min egen fortsättning på dagen.. Jag satte mig på roslagsbanan och log smått när man såg hur Mimmi spatserade iväg uppåt centrum igen. Jag fick fram telefonen; nästa stopp, Täby centrum.

Jag mötte upp korpral Hellgren i Täby, och spenderade större delen av dagen och kvällen med att gå kors och tvärs genom hela staden, äta och dricka lite, stå utanför K1 och peka och skratta, för att inte tala om alla förbannade "kommer du ihåg gången då..." meningar.

Kvällen är lite utav en dimma. Jag spatserade bort mot Globen på natten mot hotellet, stannade och köpte vad som såg ut att vara Coca Cola. Det smakade vatten, jord och mint? Jag tryckte på övergångsknappen och väntade. --- Chapter Erased! --- och vaknade sen på rummet med kuddar överallt och en massa tomma ramlösaflaskor. Jag drog en snabb slutsats. Jag var trött!

Lördag:

Var ganska okomplicerad. Spenderade den mestadels ihop med Hellgren och mitt gamla stridspar Löw, som för övrigt köpt en sjukt stor tvåa mitt i stan, typ tvåhundra meter från Stureplan. Fick även utlopp för mina Beck parodier när jag pratade med Tudor Dracula Dima på telefon hos Löw. Jag och Dima hade en sjuk tendens att driva med Beckfilmer under lumpen. Fråga inte varför. Det var en sån där grej helt enkelt. Han kom oftast och skrek nånting i stil med ' Jamen du kan ju för fan inte etc'; och jag avbröt med 'Gunvald! Du är bortkopplad!'.

Kvällen/natten gav mig en hjärtattack då jag blev uppringd sent av gud vet vem, och ringsignalen höll på att skrämma livet ur mig. Sen så ryckte nån i dörren när jag var i duschen, så jag satt mest i soffan, med lamporna släckta och bara väntade på att nån skulle försöka sig på nåt igen. Med min vanliga tur vad det gäller hotell så lovar jag att det var städerskan som inte förstår vad man säger som prompt skulle in trots att man satt upp Do not diturb skylten. Eller 'Please Disturb' som det stog på hotellkortet..

Söndag:

Vaknade, duschade, blev uppring av Mimmi. Det var snart dags att åka igen. Länsade minibaren, snodde schampot och handdukarna och sprang så fort ut att svängdörrarna fick frispel! .. Eller ja, checkade ut med ett pojkaktigt leende, och sen sprang jag! Åkte ut till Täby och höll mig där tills det var dags att ge sig av för denna gången. Satte mig på tåget, flög ut till Åkersberga, och möter upp en trött och smått förkyld Mimmi. Vi tankade igen, och sen med mig bakom ratten (jag vet, lika chockad som ni) så åkte vi efter den bittra gps:ens beskrivning.

Gps-tanten sa inte ett ord till mig på hela vägen.. Utom en gång! När vi stannade för att handla på Statoil och fanskapet försöker skicka oss till Mjölby för att kunna komma hem igen?! Som ett litet barn som haft alltför kul på ett nöjesfält så somnade Mimmi så sött i sätet.. Såg så ut i alla fall :P
Och efter att jag hade sick-sackat mig fram mellan fula lastbilar och fångtransportet i drygt en timme så hör man Mimmis smått förvånade röst säga 'är vi redan i Jönköping?!'.

Riksväg 40, och inom en timma var vi hemma. Hjälpte Mimmi att bära in hennes grejer i lägenheten, och sen efter att hon nästan somnat på plats när man sa hej då, så åkte jag hem i en taxi, vars chaufför pratade i en sån takt att han skulle kunna jobba som muntligt lexikon för blinda.. Somnade sen ganska fort, och log i mörkret när jag insåg att jag redan i huvudet hade skrivit klart det smått ironiska och i mina ögon efterlängtade inlägget, 'Highwy to Hell 3.'

Kolla schemat vännen, och säg till. Jag är redan beredd på att skriva del 4!

Dagens meny.

Helgen blir den bästa menyn på länge! Förrätten är en 50 mils bilresa till huvudstaden med Mimmi, och lite ärenden i Åkersberga. Huvudrätten är sen för mig en avslappnande dag i huvudstaden, då jag tar igen lite förlorad tid med föredetta "kamrater" om man ska slänga in lite ryssk generalisering. Efterrätten på söndagen består av en välkryddad och karaktärsfull utcheckning från mitt förstklassiga hotell, följt av en tågresa av fin årgång till Åkersberga. För att sedan avnjuta ytterligare 50 mil hem i en bil som gillar mig lika mycket som ett teblad är medvetet om det öst-indiska handelskompaniet.

Totalt pris för en sådan här meny: 2 briljanta sinnen som båda vill till huvudstaden!

The war for reason continues.. In the capital!