Jag ryser av sekvensen.. och från det att han tar på sig hjælmen till slutet så har jag kommit på mig sjælv med att bli smått tårøgd..
http://www.youtube.com/watch?v=5t_mRwXjcg0&feature=related
"Now.. We are One.."
lördag 8 augusti 2009
My inspiration, the essence of my heart.
Ett filmklipp.. Jag ælskar designen, stæmningen, musiken.
Det hær filmklippet ær ansvarigt før många ideèr till min tecknignar.
(Før att inte tala om att sværdet ær samma Frostmourne som hænger på min vægg)
http://www.youtube.com/watch?v=khJSac5P7Uw
"The truest victory my son, is stirring the hearts of your people."
Det hær filmklippet ær ansvarigt før många ideèr till min tecknignar.
(Før att inte tala om att sværdet ær samma Frostmourne som hænger på min vægg)
http://www.youtube.com/watch?v=khJSac5P7Uw
"The truest victory my son, is stirring the hearts of your people."
fredag 7 augusti 2009
The ascension..
Over a year ago, I chose the path of reason. At the time, I think I did it as an excuse to change.. Reason became a part of my being. And it has been ever since. Unfortunately, time has passed, and thus, the concept I embraced have changed.
The pure lines that was reason have been smeared out, and reduced to an unreadable mass of utter nonsense. Its rather "painful" in its own view; Seeing your values being washed away, and have your principles butchered like cattle. There is but one thing left to do! Instead of following reason as the concept it is. I shall claim it, and reshape it after my own image.
The time has come.. In order to prove my devotion to loyalty and honour, I shall claim a sword in my hand. Too me, swords represent a lost age. An age where loyalty, duty, skill and honour actually meant something. With the sword, I shall ascend to the throne, and proclaim myself the first King of Reason. Arrogance? Foolishness? No.. All kingdoms were born out of ambition. There have always been and will always be a first ruler. It is inevitable.. And were I to fail. To succumb to greed rather than effort.. Then I expect someone to rise and claim my place.
Challenge me if you must. I will answer your calling.. I await you; On the roof of the world.. On the Throne of Reason.
The pure lines that was reason have been smeared out, and reduced to an unreadable mass of utter nonsense. Its rather "painful" in its own view; Seeing your values being washed away, and have your principles butchered like cattle. There is but one thing left to do! Instead of following reason as the concept it is. I shall claim it, and reshape it after my own image.
The time has come.. In order to prove my devotion to loyalty and honour, I shall claim a sword in my hand. Too me, swords represent a lost age. An age where loyalty, duty, skill and honour actually meant something. With the sword, I shall ascend to the throne, and proclaim myself the first King of Reason. Arrogance? Foolishness? No.. All kingdoms were born out of ambition. There have always been and will always be a first ruler. It is inevitable.. And were I to fail. To succumb to greed rather than effort.. Then I expect someone to rise and claim my place.
Challenge me if you must. I will answer your calling.. I await you; On the roof of the world.. On the Throne of Reason.
torsdag 6 augusti 2009
Stereotyper och Jesus.
Sparky var en motorsåg.. Med nèonlampor.. I och med mitt inlægg om førsta intryck så har jag under dagen lagt ænnu mer tankekraft på en annan sak som går hand i hand med det "førsta intrycket", som de efterblivna syskon de ær.. Næmligen stereotyper.
Førsta intryck och stereotyper ær två av de saker jag nu lagt på min svarta lista. Stereotyper fungerar lite som ett mentalt internet. Dock utan kællførteckning.. Man kan høra talas om folk från andra lænder och kulturer, och vips; Innan man vet ordet av så vet man mentalt redan allt om dem och deras vardag.. Det ær så. Sæger någon "indier" så tænker jag i alla fall indirekt på en mørk kille med vita klæder, "skruvade"tofflor och en turban med rubin i pannan. Sæger någon "amerikan"ser jag en "smått" mullig lastbilschaffis med en kaffeflæck på skjortan.. Kanadensare; Rødsvarta flanellskjortor, och en dubbeleggad yxa øver axeln. Fransmæn; Baguetter, vitsvart randiga trøjor och svarta baskrar osv.
Det fick mig att tænka lite på hur jag kan se ut i vissa lægen før andra. Med risk att låta som en tonårsrebell så skiter jag i vilket - Ni førstår inte! Ni hade det inte såhær! - Haha, nej men allvarligt.. Jag låter folk se ut som de vill, så det får jag också gøra. Nu menar jag givetvis inte att jag går runt i en lila sopsæck med ett bælte gjort av reflexband och foliè.. Men jag tittade på bloggheadern bland annat.. Och hade jag varit en gammal person med en annan sorts uppvæxt och syn på samhællet; Så hade nog reaktionen nær jag møtt "mig"i svart skinnrock, handskar, solglasøgon och Frostmourne (Sværdens kung) i hænderna, varit något i stil med:
JESUS FUCKING CHRIST!!
Och bara det visar att førutfattade meningar kan slænga sig i væggen.. Før sist jag kollade, så var jag långt ifrån att vara nån "Jesus". Sen om det ær felaktiga passuppgifter vet jag inte..
Førsta intryck och stereotyper ær två av de saker jag nu lagt på min svarta lista. Stereotyper fungerar lite som ett mentalt internet. Dock utan kællførteckning.. Man kan høra talas om folk från andra lænder och kulturer, och vips; Innan man vet ordet av så vet man mentalt redan allt om dem och deras vardag.. Det ær så. Sæger någon "indier" så tænker jag i alla fall indirekt på en mørk kille med vita klæder, "skruvade"tofflor och en turban med rubin i pannan. Sæger någon "amerikan"ser jag en "smått" mullig lastbilschaffis med en kaffeflæck på skjortan.. Kanadensare; Rødsvarta flanellskjortor, och en dubbeleggad yxa øver axeln. Fransmæn; Baguetter, vitsvart randiga trøjor och svarta baskrar osv.
Det fick mig att tænka lite på hur jag kan se ut i vissa lægen før andra. Med risk att låta som en tonårsrebell så skiter jag i vilket - Ni førstår inte! Ni hade det inte såhær! - Haha, nej men allvarligt.. Jag låter folk se ut som de vill, så det får jag också gøra. Nu menar jag givetvis inte att jag går runt i en lila sopsæck med ett bælte gjort av reflexband och foliè.. Men jag tittade på bloggheadern bland annat.. Och hade jag varit en gammal person med en annan sorts uppvæxt och syn på samhællet; Så hade nog reaktionen nær jag møtt "mig"i svart skinnrock, handskar, solglasøgon och Frostmourne (Sværdens kung) i hænderna, varit något i stil med:
JESUS FUCKING CHRIST!!
Och bara det visar att førutfattade meningar kan slænga sig i væggen.. Før sist jag kollade, så var jag långt ifrån att vara nån "Jesus". Sen om det ær felaktiga passuppgifter vet jag inte..
onsdag 5 augusti 2009
Meet Sparky!
Efter alldeles før många skrevsparkar - teoretiskt såvæl som ordagrant - så insåg jag att jag var tvungen att sætta mig ner och tænka øver en sak! En viss aspekt i mænsklig vardag som jag gång på gång sæger att jag inte ska falla pladask på ansiktet igen før.. Men precis som nær Jehovas Vittnen knackar på før sjuhundraelfte gången och man tænker "næsta gång øppnar jag inte"; Så står man dær likt førbannat gången dærpå med det tvetydliga leendet på læpparna och "vad var det jag skulle gøra nu igen" tanken i huvudet..
Det jag lagt ner mer tankeverksamhet på æn vanligt nu ær just detta med att få intryck.. Framførallt ett såkallat "førsta" intryck. Jag springer rætt in i en vægg genom att sæga att det ær dumt och att man inte borde gøra det - førsta intryck alltså.. Det med væggen kanske lockar vissa - Men vi har den inøvade kænslan att det man ser, det stæmmer.. Jag vet inte vilket som ær mest påfrestande; Det faktum att man næstan alltid har fel, eller det faktum att man snart kommer på sig sjælv med att ha gjort samma tabbe igen..
Med risk før att trampa rætt in på den glamorøst maffiga EGO scenen, så vill jag ændå sæga att jag anser mig sjælv vara ganska bra på att læsa mænniskor. Man kan tro att det kommer naturligt, men jag tror nog mer att det beror på att jag med en touch av paranoja bara sitter och skakar med ett pokerface utan dess like tills nån brist dyker upp då jag kan utbrista ett stolt och prompt "AHAA!". Væntar man sig allt av en person, så blir den enda øveraskningen att personen i fråga kanske inte alls bekæmpar brott nattetid.. Besviken? Ja kanske. Men i alla fall inte hæpen och chockad.
Men ibland så trampar man i klaveret och tror på det førsta intrycket. Bara før att efter ett par minuters stelt konverserande få benen undansparkade. Før att sen i ett desperat førsøk att rædda sin stolthet resa sig upp; Vilket ær omøjligt då marken just dær och då ær tæckt av en vecka utgången filmjølk. Och dær kryper/ramlar man runt halvt om halvt på knæ och førsøker se lite nonchalant ut. Det ær frustrerande och irriterande! Jag hatar att gøra felbedømningar.. Det kliar och brænner i hela kroppen.. Næstan som att førsøka æta kinamat med ætpinnar nær du har stekspadar som hænder..
Ett exempel. Man træffar en tjej - Ja, en tjej i det hær fallet, då klædvalet i fråga skulle dømt ut en kille direkt - med fræknar, sommarklænning (blå, blommig), brunett, flætor. Nej det ær inte min "typ" men det ær ett återkommande tema i sagor.. Undrar varfør... Hursomhelst! Man træffar den hær "idylliska" tjejen och tror sig redan veta allt om henne genom att bara titta på henne. Man førestæller sig direkt hennes storebror som ær øverbeskyddande, hennes sommarstælle, hennes rum, hennes utbildning (varfør inte?) etc.
Nær man træffats spontant på stan - fri mark - ett par gången så samlar man modet och ska træffas hemma hos henne. Det ær då man får træffa Sparky som hon gång på gång næmnt, som hon brukar ha så kul med nær det ær ensamt. Man førestæller sig nån påfrestande valp som får en att tænka "Varfør Sparky".. Men dær ligger man sen i filmjølken på golvet igen då Sparky visar sig vara hennes nèonupplysta motorsåg som hon brukar såga ner brevlådor med nattetid.. Nær man sen kravlar runt i filen kan man i alla fall trøsta sig med tanken att just denna tjejen hade en dold och mystiks identitet på kvællarna..
Det jag lagt ner mer tankeverksamhet på æn vanligt nu ær just detta med att få intryck.. Framførallt ett såkallat "førsta" intryck. Jag springer rætt in i en vægg genom att sæga att det ær dumt och att man inte borde gøra det - førsta intryck alltså.. Det med væggen kanske lockar vissa - Men vi har den inøvade kænslan att det man ser, det stæmmer.. Jag vet inte vilket som ær mest påfrestande; Det faktum att man næstan alltid har fel, eller det faktum att man snart kommer på sig sjælv med att ha gjort samma tabbe igen..
Med risk før att trampa rætt in på den glamorøst maffiga EGO scenen, så vill jag ændå sæga att jag anser mig sjælv vara ganska bra på att læsa mænniskor. Man kan tro att det kommer naturligt, men jag tror nog mer att det beror på att jag med en touch av paranoja bara sitter och skakar med ett pokerface utan dess like tills nån brist dyker upp då jag kan utbrista ett stolt och prompt "AHAA!". Væntar man sig allt av en person, så blir den enda øveraskningen att personen i fråga kanske inte alls bekæmpar brott nattetid.. Besviken? Ja kanske. Men i alla fall inte hæpen och chockad.
Men ibland så trampar man i klaveret och tror på det førsta intrycket. Bara før att efter ett par minuters stelt konverserande få benen undansparkade. Før att sen i ett desperat førsøk att rædda sin stolthet resa sig upp; Vilket ær omøjligt då marken just dær och då ær tæckt av en vecka utgången filmjølk. Och dær kryper/ramlar man runt halvt om halvt på knæ och førsøker se lite nonchalant ut. Det ær frustrerande och irriterande! Jag hatar att gøra felbedømningar.. Det kliar och brænner i hela kroppen.. Næstan som att førsøka æta kinamat med ætpinnar nær du har stekspadar som hænder..
Ett exempel. Man træffar en tjej - Ja, en tjej i det hær fallet, då klædvalet i fråga skulle dømt ut en kille direkt - med fræknar, sommarklænning (blå, blommig), brunett, flætor. Nej det ær inte min "typ" men det ær ett återkommande tema i sagor.. Undrar varfør... Hursomhelst! Man træffar den hær "idylliska" tjejen och tror sig redan veta allt om henne genom att bara titta på henne. Man førestæller sig direkt hennes storebror som ær øverbeskyddande, hennes sommarstælle, hennes rum, hennes utbildning (varfør inte?) etc.
Nær man træffats spontant på stan - fri mark - ett par gången så samlar man modet och ska træffas hemma hos henne. Det ær då man får træffa Sparky som hon gång på gång næmnt, som hon brukar ha så kul med nær det ær ensamt. Man førestæller sig nån påfrestande valp som får en att tænka "Varfør Sparky".. Men dær ligger man sen i filmjølken på golvet igen då Sparky visar sig vara hennes nèonupplysta motorsåg som hon brukar såga ner brevlådor med nattetid.. Nær man sen kravlar runt i filen kan man i alla fall trøsta sig med tanken att just denna tjejen hade en dold och mystiks identitet på kvællarna..
tisdag 4 augusti 2009
Controlling chaos.
234 f.kr.. Då ægde slaget vid Wu-Shang slætten i Kina rum. Slaget var mellan det mæktiga riket Wei från norr, och Shu Han, den lojala skara som trodde på Han dynastins återkomst. Æven om Wei var øverlægsna i både antal och resurser, så hade Shu något som hade en større inverkan.. "The sleeping Dragon".. Zhuge Liang.
Zhuge Liang var ett taktiskt geni. I samma klass - om inte bættre - som Sun Tzu; Mannen som skrev boken "The art of war" många, många år tidigare.
Zhuge Liang var ett taktiskt geni. I samma klass - om inte bættre - som Sun Tzu; Mannen som skrev boken "The art of war" många, många år tidigare.
Wei hade sin egen taktiker. En øverambitiøs och arrogant "Zhuge Liang wanna-be" om man nu så vill.. Sima Yi. Den størsta skillnaden mellan de två var att medan Sima Yi stred før sin egen skull, så stred Zhuge Liang før folkets och framtidens skull. Liang hade inget behov av att slåss før egen vinning. Han var lycklig med sin fru sen många år, Yue Ying; och dels det att han var svårt sjuk under de sista åren av sitt liv. Trots att kejsaren øver Shu Han - Liu Bei - dog av ålder många år føre slaget, så hedrade Liang honom genom løftet att hans drøm om ett enat Kina skulle bli verklighet.
Slaget vid Wu-Shang var ett av de størsta av sin tid. Båda sidor var relativt jæmna. Tills den ødesdigra timma då Liang dog pågrund av sin långt gågna sjukdom. Under sina sista minuter i livet så gav han en enkel order till en av sina mannar. Ordern verkade aningen riskfylld, och desperat. Men mænnen hade føljt honom i många år, och sett de trick han utførde. Ordern var att en soldat skulle klæ sig i Liangs rock, och bæra hans vælkænda handflækt; Som var gjord av fjædrar från en trana..
Weis spanare fick snabbt høra nyheten om Liangs bortgång. Sima Yi, som redan var berusad øver segerns søtma, skickade hela armèen mot Shus till synes ovetande styrkor. Nær Weis massiva krigsmaskin stormade uppfør sluttningen dær Shus førlæggning låg så stannade de upp i en sorts tyst chock. Framfør soldaterna i porten stog Zhuge Liang.
Styrkorna från Wei børjade att fly, trots Sima Yis fåfænga førsøk till samling. De var øvertygade om att det var ett omen, och att "The Sleeping Dragon" hade vaknat på nytt. Kaoset som føljde sænkte Weis moral i botten, och Shu lyckades trots sitt underlæge att trycka tillbaka dem.. Dærav slutade slaget vid Wu-Shang slætten.
Nu idag, øver 2000 år senare så lever minnet av dessa personer kvar i værlden. Det hør till en viktig epok i antika Kinas historia. Zhuge Liangs filosofier och skrifter studeras æn idag av ungdomar i de kinesiska skolorna. Då han till stor del ær ansvarig før Kinas kulturarv.
Denna historia, var om personer, som minns av få.
Those who are skilled in battle, do not become angered. Those who are skilled at winning, do not become afraid. Thus the wise one win before he fight, and the ignorant fight to win.
~ Zhuge Liang.
Slaget vid Wu-Shang var ett av de størsta av sin tid. Båda sidor var relativt jæmna. Tills den ødesdigra timma då Liang dog pågrund av sin långt gågna sjukdom. Under sina sista minuter i livet så gav han en enkel order till en av sina mannar. Ordern verkade aningen riskfylld, och desperat. Men mænnen hade føljt honom i många år, och sett de trick han utførde. Ordern var att en soldat skulle klæ sig i Liangs rock, och bæra hans vælkænda handflækt; Som var gjord av fjædrar från en trana..
Weis spanare fick snabbt høra nyheten om Liangs bortgång. Sima Yi, som redan var berusad øver segerns søtma, skickade hela armèen mot Shus till synes ovetande styrkor. Nær Weis massiva krigsmaskin stormade uppfør sluttningen dær Shus førlæggning låg så stannade de upp i en sorts tyst chock. Framfør soldaterna i porten stog Zhuge Liang.
Styrkorna från Wei børjade att fly, trots Sima Yis fåfænga førsøk till samling. De var øvertygade om att det var ett omen, och att "The Sleeping Dragon" hade vaknat på nytt. Kaoset som føljde sænkte Weis moral i botten, och Shu lyckades trots sitt underlæge att trycka tillbaka dem.. Dærav slutade slaget vid Wu-Shang slætten.
Nu idag, øver 2000 år senare så lever minnet av dessa personer kvar i værlden. Det hør till en viktig epok i antika Kinas historia. Zhuge Liangs filosofier och skrifter studeras æn idag av ungdomar i de kinesiska skolorna. Då han till stor del ær ansvarig før Kinas kulturarv.
Denna historia, var om personer, som minns av få.
Those who are skilled in battle, do not become angered. Those who are skilled at winning, do not become afraid. Thus the wise one win before he fight, and the ignorant fight to win.
~ Zhuge Liang.
måndag 3 augusti 2009
Feel the moment.
Jag står uppe på berget i Skene skog. På samma sten som jag før många år sen satt och ritade teckningen på Ellis.. Jag tycker om den platsen.. Den ær høgt upp och ligger såpass att man kan se større delen av Skene. Allt ser så litet ut. Det ger mig en viss kænsla av kontroll.. Jag håller upp handen och knyter den till en næve. De svarta skinnhandskarna knarrar till och jag jæmfør næven med det minimala samhællet ett par kilometer bort.. Jag slæpper ut fingrarna igen, och håller handen likt en skål under spektaklet.. The power of society, in the palm of my hand..
En kraftig, visslande vind drar øver berget. Træden, buskarna, rocken, allt rycks med i dess framfart. Jag står lika ihærdigt kvar, likt stenen jag står på. Rocken ger ifrån sig ett dovt mullrande nær dess skinn rycker i vinden.. Det påminner om åska som nærmar sig.
Jag fæster tummarna i bæltet och sluter øgonen. Rocken mullrar i samma rytm som den stormar runt mig. Likt ett ilsket cirkuslejon som cirkulerar inne i sin bur.. Det ær lugnande..
Jag tar ett par djupa andetag som kænns evighetslånga.. Det børjar dugga. Det lena regnet træffar pannan. Kallt, men ændå milt, det rinner længs kinden och jag kænner hur jag blir lætt som en fjæder. Jag verkar næstan svæva. Jag øppnar øgonen och ser.. mig sjælv. Jag ser mig sjælv stå på stenen. Rocken flyger åt alla håll; Piskar det svaga dugget åt sidan i sin ursinniga framfart. Jag ser hur træden i samklang dansar i vinden. Jag ser ett par rådjur vid stammarna bakom mig. Jag ser hur fåglarna gør sitt før att inte kastas runt i luften.. Jag ser.. allt! Jag har full kontroll på læget, på nuet. Jag ær alfa och omega, allt och inget, den førsta och den sista. Jag ær ett med nuet.. Jag ær nuet! Jag svævar lætt framfør mig sjælv. Jag står dær i vinden, med slutna øgon, och verkar vara helt uppslukad av situationen.. Jag drar ett djupt andetag, och blåser mig sjælv i ansiktet..
Jag øppnar øgonen i førundran.. En varm vind blåste rakt i ansiktet på mig nær jag stog dær på min sten. Nuet som jag nyss halvsov i var ordagrant som bortblåst. Jag kastar en sista blick mot Skene; Låter ett lætt leende sprida sig øver læpparna. Jag hoppar ner från stenen.. Och førsvinner in i skogen igen..
En kraftig, visslande vind drar øver berget. Træden, buskarna, rocken, allt rycks med i dess framfart. Jag står lika ihærdigt kvar, likt stenen jag står på. Rocken ger ifrån sig ett dovt mullrande nær dess skinn rycker i vinden.. Det påminner om åska som nærmar sig.
Jag fæster tummarna i bæltet och sluter øgonen. Rocken mullrar i samma rytm som den stormar runt mig. Likt ett ilsket cirkuslejon som cirkulerar inne i sin bur.. Det ær lugnande..
Jag tar ett par djupa andetag som kænns evighetslånga.. Det børjar dugga. Det lena regnet træffar pannan. Kallt, men ændå milt, det rinner længs kinden och jag kænner hur jag blir lætt som en fjæder. Jag verkar næstan svæva. Jag øppnar øgonen och ser.. mig sjælv. Jag ser mig sjælv stå på stenen. Rocken flyger åt alla håll; Piskar det svaga dugget åt sidan i sin ursinniga framfart. Jag ser hur træden i samklang dansar i vinden. Jag ser ett par rådjur vid stammarna bakom mig. Jag ser hur fåglarna gør sitt før att inte kastas runt i luften.. Jag ser.. allt! Jag har full kontroll på læget, på nuet. Jag ær alfa och omega, allt och inget, den førsta och den sista. Jag ær ett med nuet.. Jag ær nuet! Jag svævar lætt framfør mig sjælv. Jag står dær i vinden, med slutna øgon, och verkar vara helt uppslukad av situationen.. Jag drar ett djupt andetag, och blåser mig sjælv i ansiktet..
Jag øppnar øgonen i førundran.. En varm vind blåste rakt i ansiktet på mig nær jag stog dær på min sten. Nuet som jag nyss halvsov i var ordagrant som bortblåst. Jag kastar en sista blick mot Skene; Låter ett lætt leende sprida sig øver læpparna. Jag hoppar ner från stenen.. Och førsvinner in i skogen igen..
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
