History is on the move, yet I remain here..

Jag tittar upp mot stjärnorna som börjar att visa sig vid kvällningen. Jag förundras över deras förmåga att få en att grubbla över existensen i allmänhet genom att bara vara där som små lampor långt, långt borta..

Molnen mörklägger skogarna en aning när jag skrider fram över de stigar som funnits i området i ett par hundra år. Vinden börjar att rycka tag i mig. Nästan som om platsens historia ville att i alla fall en av de som passerar skulle uppskatta dess ursprung.

Jag stannar upp och tittar mig omkring i skogspartiet. De mossbeklädda stenmurarna indikerar på att det som nu är ett behagligt parti skog, en gång var en gräns till den mindre husgrupp som en gång fanns där. Stenmurarna.. De ligger där med en nästan naiv envishet.. Regn. snö och storm har ryckt och slitit i dem under många års tid. Men där ligger den kvar, på samma sätt som den gjorde precis efter att de trötta och slitna lantarbetarna hade lagt klart den för längesedan.. Det fick mig att tänka till.. Jag vill också bli en stenmur i historien.. Alltid närvarande. En sorts konstant påminnelse om det som varit.

Det börjar att regna lite när jag kommer ut på fälten på andra sidan skogen. Jag fäller upp kragen och skrider vidare över det vissna höstgräset. Jag klättrar upp och ställer mig på klipphöjden mitt på en av ängarna och låter blicken segla ut över Skene som syns en bra bit bort.

Utsikt har alltid en viss effekt.. I mitt fall så vidkar den mina tankar. Jag reflekterar över värderingar och prioriteringar. Om bedrifter och hinder. Om allt som nu råkar korsa tankarna rent av..

Våra krav och förväntningar på oss själva och vår omgivning har en förmåga att få oss att glömma en sak.. Det faktum att vi inte borde ha krav och förväntningar.. Likt stenmuren så är den bara, och den har lyckats med det bra längre än vad någon människa någonsin gjort.
Jag försöker att tänka så mer för var dag som går.. Motgångar? Motgångar är bara ett ord; ett ord som symboliserar de saker som gör att vi ifrågasätter morgondagen.. Men ger man det lite tid så får man se att oavsett läge så går solen upp dagen efter igen..

Jag korsar armarna och ser på hur regnet faller över ängarna.. Ett leende sprider sig över läpparna. Idag.. Idag tror jag att jag har lagt min första sten i historiens stenmur..

Gryning.

Regnet slår mot fönstret när nattens mörker försvinner. Ljuset smyger sig över landet, och allting verkar få liv på nytt. En ny dag gryr, och hoppet om en bättre morgondag infinner sig..

Från det att ögonen öppnas så fylls man med förväntningar och krav på dagen som nu är här. Det är alltid nånting man säger att man ska ha hunnit se, höra eller göra under dagen. När timmarna sakta men säkert går framåt så blir man mer stressad över det man har kvar att göra än vad man blir glad över det man hunnit med.

Varför är det så tro? .. Är man så inställd på att man ska hinna med allt? Jämför vi oss automatiskt med andra och deras bedrifter och sätter därmed sig själv på botten på skalan? Vi är ju människor, så ja, troligen..

Man stör sig mer på att man inte hunnit med allt man skulle ha gjort, än vad man inser att det man faktiskt hann med har varit till hjälp för en själv och andra.. Vi inser sällan att det som är halvdant och knappt godkänt för oss själva kan vara guld värt för andra.

Det är nog ett av de mirakel som finns tror jag.. Man kan på egna ben och utan hjälp bygga ett imperium, bli rikats och mäktigast i världen; men ändå vara avundsjuk på den som har en sann vän.. Idag handlar allt om pengar.. Den som inte har det ser gärna ner på sig själv i skuggan av de som har.

Vi kan aldrig vara säkra på någonting.. Ett jobb är ett jobb och det kan försvinna lika fort som det kom. Man måste alltid vara beredd på en vändning, men inte enbart till det negativa.
Allt går att lösa, på ett eller annat sätt!

Det enda jag vet dock är, att trots att världen ändrar sig mer och mer för varje dag; så vet jag vilka som är viktiga för mig och jag vet att så länge jag fortfarande lever och bortom det så kommer det aldrig att ändra sig!

Jag läser i genom det jag precis skrivit.. Här och nu, just för stunden, så är jag nöjd med vad jag lyckats med hittills idag..

Brist på idéer eller mycket tid över?

Ta er en snabb titt på följande skyltar som faktiskt dyker upp på vägarna och diverse platser. Försök att komma på i vilket land dessa skyltar förekommer..

De säger att Amerika är möjligheternas land.. Inte konstigt när det inte verkar finnas några gränser på dumhet.

La Vita Nuova.

Vädret idag har varit fint.. Har gett mig orken och friheten att äntligen ta lite seriösa naturbilder med Frostmourne. Jag är som sagt skeptisk till att dra ut det svärdet om vädret är lite sisådär.

Jag känner mig nöjd med bilderna för en gångs skull. Lite ironiskt.. Svärdet ser verkligen elakt ut, men ändå är man ute med det i solen likt en dag på sommarlovet. Tar en massa bilder som faktiskt skulle kunna passa på ett vykort..

Då min kreativitet har spenderats på kort idag så lämnas det väldigt lite åt skrivandet. Men att bara få ur sig dagens innehåll kan ibland vara läsning nog.

Kvällen i sig har varit lugn. Tittade på film innan och var övertygad om att jag skulle somna. Men inte då. Efter filmen så brann det nytt liv i mig. Som om en urgammal kraft vaknar från sin sömn och sliter sig upp från jordens bojor för att åter igen visa sig på jordens yta.. Eller för att dra ner på dramatiken; jag kunde inte sova..

Så jag sitter vid datorn och läser. Läser runt på sidor, bloggar, texter. Allt för att vidka mina vyer ytterligare ett snäpp. Vissa texter går rakt till hjärtat, medan vissa enbart bidrar med sin "underhållning" till min lite mer snikna och analyserande sida.

Klockan är strax efter två, och jag lutar mig tillbaka för en sekund bara för att runda av tankarna.. Mörkret smyger sig fram längs ögonvrån. Tröttheten är mer ett faktum än en tanke nu..

Good Night!

Filosofins budbärare..

"Those without power, hate it. Those with power, cannot use it. I have power, therefor I hate it."

Det citatet har spökat i bakhuvudet under hela dagen. Jag vet inte om det beror på just mig, men det låter logiskt tycker jag. De som vill ha nåt, men inte kan, de väljer oftast att medvetet "hata" eller på något intalat sätt tycka illa om det.

Medan de som har, tja, makt i det här fallet, de kan aldrig använda den på ett gynnsamt sätt. Men, att ha något och inte kunna använda det, det om något är väl värst? Just för att om jag har makt, så kan jag inte hantera den som man föreställt sig. Då står man plötsligt där och hatar det man har, just för att man är inkapabel till att använda den som man vill.

Nu är hat ett starkt ord i det här fallet, men det stämmer lite. Titta på en skolgård när en unge har en ny cykel. Många av de andra ungarna kommer att tycka den är "töntig" och "ful" tills den dag de plötsligt kommer skrattandes på sina egna. Men då är de i stället arga för att den andra cyklar bättre eller har fått någonting annat som är mer "inne".

Det som jag grubblar mest över är hur jag fick reda på det här citatet.. Jag kom på det själv. Eller nej inte det heller egentligen. Jag drömde att jag sa det till en kille.. Jag har kollat runt efter det att jag vaknade. Det finns ingenstans på nätet såvitt jag sett. Så att vakna och vara smått "förbluffad" över något man själv mer eller mindre sagt kändes lite ovanligt.

Men jag hittade dock en annan sak, som lyckades få mystiken att tätna ytterligare. Jag hittade en sida som listar vad namn betyder.. Ja kanske, kanske finns det en koppling.. Ett gemensamt syfte. Ja.. Kanske..


Bodin - Variant of Boden: He Who Delivers the News.

Over?

I´m just getting started!!

Likt munkar utan ägodelar, saknar jag skam!

I och med att jag börjar att uppdatera den här bloggen regelbundet igen, så tyckte jag att det var på tiden att göra lite spontana ändringar. Jag tyckte att en bra start var att byta rubriken till en bild som startar en sorts men-gud-vad-är-det-för-nåt-nu-då reaktion.. Om jag nu lyckats med detta återstår att se..

Men bilden är som tur var 100% fiktion, eller i alla fall 98%. De övriga 2% som finns symboliserar mitt ansiktsuttryck, och jag vet med mig att jag har en jäkla tendens att titta sådär på folk jag möter på gatan.. Ju mer jag tittar på den, desto mer börjar jag att förstå varför äldre damer (etc.) gärna väljer att gå i en halvcirkel tvärs över en halvmeterdjup lerpöl när de möter mig på skogsvägarna..

Tänk er då effekten av de promenader när jag har SVÄRD med mig för att ta kort och så vidare. Att polisen inte varit här och letat efter mig än är nästan lite diffust.

Den sista veckans övriga skrivande har gått framåt, jag känner att det börjar gå i rätt riktning och att dess innehåll gör att jag känner mig nöjd med mig själv.. Nyfikna på vad det är nu? Det hoppas jag, för jag tänker inte berätta vad det är! Jag har sett tillräckligt med Bond-filmer för att veta bättre än att avslöja hela planen innan man vet att man verkligen kommer att lyckas.

Om man nu ska skena iväg så hade det i och för sig varit lite häftigt om en brittisk spion (som lyckas bli 5-6 år yngre i varje film) stormade in här för att direkt avslöja sig med sin klämkecka presentation, för att sedan sno och troligen förstöra mitt skrivarbete.. Som sagt, man skenar nog iväg en aning, men ni förstår konceptet.

Så därav förblir "Project B" hemlighetstämplat ett tag till i alla fall. Förutom det enda utkastet jag skickat ut så är det verkligen ett enda frågetecken för omvärlden.

Men bloggen är tillbaka på allvar igen! Kan erkänna att jag övervägt att lägga ner den helt och hållet under de sista dagarna. Men ett par ord rörande bloggen fick mig att inse att det kan vara bra att skriva av mina degenererade tankar här lite titt som tätt!

"Den hjälper dig på nåt sätt!"

Tack vännen! I am back in action!