1000 kronor till den som har svaret!

Det här inlägget kommer att bryta alla mönster och ideal som jag egentligen har. I stället för att kritisera eller påpeka något generellt så kommer allt att handla om en fråga som jag gärna vill ha svar på. Lämna gärna era ideér om vad svaret är när ni väl sett frågan.

Idag fyller min kusin 10 år. Att han fyller dagen efter mig är ren och skär tur. Eftersom jag är lika bra på att komma ihåg födelsedagar som en björn är bra på att sy.
Jag följde med min mormor och gammelmormor dit i hopp om lite kaffe och det vanliga pratet som brukar uppstå när ens familj är närvarande. Jag hade dock fel...

Klockan gick och mörkret lade sig över husen likt en slöja. Log lite för mig själv när jag såg min kusin sitta vid bordsänden i sin abnormt stora stol och mer eller mindre gav order till alla ungar. Mitt ärvda maktbegär finns även i honom... Det finns alltså hopp.

Hamnade sen vid "vuxenbordet" i vardagsrummet (nåt helt nytt för mig) och samtalade om allt som var aktuellt... Tills den ödesdigra minut vi kom in på min morfar. Han är inte direkt den mest omtyckta människan i världen. Han är lite egen, vi lämnar det där... Jag tänker inte nämna hans namn heller, för även om han är som han är så unnar jag honom det... Kjell Bodin...

Efter att min morbror hävt ur sig en eller två mindre barnvänliga saker om honom så sa jag att det sista minnet jag har av honom var på min gammelmormors 70 års kalas... Hon är 87 nu så det är ett tag sen.

Gammelmormor: Mer minnen måste du väl ha?
Jag: Nej, det är det sista jag minns...
Gammelmormor: Men det är klart du gör, du bodde hos honom i flera år. Din egen pappa!
Jag: ...

...Min morfar som jag inte träffat alls under de sista 17 åren var nu min egen pappa. Min morbror vek sig av skratt... Ännu mer när jag lade vikt på det faktum att han nu var min bror.
Efter en del försök till förklaringar på läget så kom det fram att han inte var min pappa... Jag var nu hans bror! Det kom fram att min farfar som varit död i 12 år dog förra våren... Enligt mormor "så stog det i tidningen"... Jag tycker att han borde unnats en egen tidning då han 12 år efter sin död dog igen! En redan missuppfattad situation eskalerade till totalt kaos inom loppet av ett par sekunder. Men jag lyckades mitt under allt skrattande få ihop ett och ett, och kunde därefter lägga fram kortena på bordet.

Min morfar är nu min bror, och på grund av detta så är min mormor nu min föredetta svägerska (De är skilda). Jag är min morbrors farbror. Mamma är min brorsdotter. Min pappa är "killen" som är förlovad med min brorsdotter. Farfar har dött igen...

Min framtida självbiografi är ett faktum!

"Bodin - The inside story! - De förlorade åren"

Den stora frågan som jag nu vill ha svar på är:

Vem fan är jag?!

21 vintrar...

10 November idag. Dagen då Winston Churchill föddes. Samma dag som vi, the Knights of Reason sedan föddes på 80-talet.

Som sagt, grattis till oss idag Hellgren!

Through Understanding:
The world is Free!

Förbannade...

Jag är... Irriterad. Förbannad till och med! En liten sak blir ett världsomfattande kaos.
Det visar verkligen hur lite som krävs för att någons vardag ska förstöras. Till ingen somhelst nytta...

Jag har nu försökt fixa eländet en stund. Använt allt från tankeverksamhet till fysiskt våld med en fällkniv för att lösa tvisten jag råkat ut för.
Jag lyckades inte med nånting i slutändan. Hatet mot den självgoda situationen växer sig allt större. Dess seger visar den genom att bara vara i vägen för mig.

Dess inverkan har nu förstört kvällens egentliga inlägg. Jag hade något ovanligt och faktiskt bra i tankarna. Men nu eftersom detta hände så får det vänta tills tidigast i morgon.
När jag nu sitter och läser igenom de onaturligt ologiska rader jag krafsat ner så ser jag verkligen hur det har förstört skrivandet. Eftersom jag nu liksom schack måste tänka i genom alla val jag gör. Meningarna kan inte flyta genom fingrarna som de brukar göra. I morgon ska jag fixa detta, och avsluta den här besynnerliga komedin med en slägga...

Jag antar att ingen hittills har insett vad felet är? Om man granskar inlägget så är det en väldigt vanlig bokstav som fattas...

Nämligen "p". (Fick ta bokstaven från en annan text för att få in den här)

Det förstör allt. Eftersom all energi används till att formulera mig så försvinner kraften och orken till att skriva det jag egentligen ville! Jag blir arg och irriterad över detta. Men inte arg som i "jag vill skriva bra nu arg".

I morgon införskaffar jag ett nytt tangentbord, och det jag har nu tänker jag förvandla till kaffeved!

Vid närmare eftertanke...

Jag har tänkt en del på en viss sak de sista dagarna. Framförallt när jag är ute och går. Vilket jag gjort ovanligt mycket det sista.

Jag har en sjuk tendens att kalla människor för boskap. Framförallt i stora affärer eller platser där folk samlas. De kan inte gå ordentligt, de stannar upp helt oväntat så att man nästan gör en frontalkrock med en alltför överparfymerad nacke. Eller kanske att man råkar tackla nån så att dennes tupé ramlar av men det är en annan sak...

Det jag vill komma fram till är att människor kan inte bete sig på ett bra sätt när det är mycket folk omkring. Det som så prompt kallas kösystemet funkar inte i större affärer eller sammankomster. Där är det störst, bäst och vackrast som gäller. Den med mest uthållighet och muskelmassa kan plöja en egen väg. Samtidigt som de "svagare" slåss om att få gå i samma spår.

Alla värderingar ersätts med ett primitivt äta eller ätas system. Ett system där ingen bryr sig eller tar hänsyn till någon eller något. Just den typen av situation som får mig att koka inombords. I vanliga fall är det "bra", eftersom jag får inspiration upp över öronen när jag blir arg eller frustrerad. Men irritation kombinerat med stress och nån form av cellskräck förvandlar inspirationen till... Tja... Tänk er en tiger som trängs in i ett hörn. Jag har mina "strategiska" sätt att hantera muren av människor! Att knuffa bort deras vagnar eller "råka" välta en korg här och där funkar i nån enstaka sekund. Men sen är de liksom gamar framme igen och gräver bland en massa grejer som de i slutändan inte köper ändå.

Så jag har efter en del tankeverksamhet beslutat mig för att sluta förknippa människor med boskap. Om man tänker på det, så är boskap (såsom kor) inte hälften så dumma och lättpåverkade som människor.

Till alla er kossor (ordagrant) där ute... Förlåt!

A day to remember! A day of Reason!

Idag drabbades jag av ett glädjerus utan dess like. Kan utan några större överdrifter säga att jag drabbades av glädjetrårar. Det är inget speciellt i sig. Men det som orsakade det idag var oväntat om nåt.

När jag med en stor lättnad vaknade upp ur en dröm där jag blev jagad av getingar eftersom nån kastade deras bo på mig, så gick jag instinktivt ut i vardagsrummet för att kolla en sak! Eller ja egentligen två, jag ville veta valresultatet och jag ville försäkra mig om att getingarna faktiskt var en dröm!

Fick snabbt reda på att Barack Obama hade vunnit valet! Innan den meningen var avslutad så var jag redan på god väg att sätta mig vid datorn och titta på hans segertal.

Jag började rysa redan vid presentationen. När Obama med familj kommer fram bakom kulisserna och står lyckligt vid podiet på arenan i Chicago.

Talet i sig varade i nästan tjugo minuter. Det var helt obeskrivligt. Jag har hört många segertal innan. Men detta var det första som jag verkligen kände hopp för. Finns många goda talare där ute. Men jag väljer att tro att han kan göra en förbättring! Han har sett samhällets lägre plan på ett annat sätt än vissa andra politiker eller makthavare.

Dessutom, det faktum att amerikas arvtagare till Bushregimen är svart gör allting så mycket bättre! Det i sig visar att nationen är på bättringsvägen!

Det talas mycket om att Obama kommer att få det svårt nu när han tar över. Många löften som blir svåra att hålla. Men som han själv sa: "Vi kanske inte kan lösa alla problem inom ett år, ett och ett halvt år eller ens under hela perioden! Men vi har fått chansen att påbörja arbetet!"

Han har förtjänat det här! Han hävdar prompt att segern inte är hans utan folkets! De som gjorde den här dagen verklig! Han är en naturlig ledare. En ledare som kan rädda nationen från det kaos som Bushdiktaturen skapade från början.

Talet avslutades med att jag såg en kommentar under skärmen:

I natt vann hela världen!

För längesedan så skrev jag att den dag en värdig ledare dyker upp så kommer denne att ha mitt stöd oavsett vad som händer. Den ledarens tid är kommen...

Yes we can! - President Barack Obama.

The power to control...

Vinterns timma är slagen, och en kall och mörk tid frodar sig. Den mest fridfyllda tiden på året är här, och den har redan blivit förstörd. Denna mörka kalla årstid brukar vara den mest avslappnade. Men nånting förstör den i förtid... En viss persons födelsedag (Jesus, som för övrigt firas på fel dag, han föddes i Januari. Men vi släpper det nu)... Nämligen julen...

Julen har förvandlats från en trevlig familjetradition till en reklamkampanj för alla större affärskedjor. Julen handlar nu om att köpa mest på kortast tid.
Inse fakta! Julen är över i samma sekund som det sista paketet har öppnats. Enda sättet att bibehålla stämningen är att ta efter den smått sadistiska metod amerikanerna har. Nämligen att öppna allt den 25:e.

Julen är helt oviktig i mina ögon egentligen. Däremot dagarna innan jul... Att promenera runt i affärer och kolla på alla stressade människor som desperat försöker inhandla allt som fortfarande fattas! Deras stress och frustration kombinerat med Emil och/eller Linnéa 5 år, gör onekligen hela spektaklet till en bättre syn. Frustrationen övergår snart till blodsprängda ögon, saliv i mängder åt olika håll och ett ordval som inte är lämpat för någon på 5 år.
Deras stressade tillstånd... Det lugnar mig...

Nästan en hel månad spenderas på stress och tunga transaktioner på sparkontona. För vad? En kväll i slutet av månaden... Som ändå följs av en djup ångest över förlorade pengar och julmatens katastrofala inverkan på badrumsvågen.

Av de senaste raderna att dömma så är det lite för uppenbart att julen är lika viktig och intressant för mig som en prissänkning på morotsjuice.
Men jag kände att jag lika gärna kan få ur mig det här redan nu. Så slipper jag det sen när den dagen väl kommer. Irritation är mitt bästa verktyg när jag skriver som sagt.

December närmar sig med stormsteg. Kaoset i köpcentren som hållt mig sysselsatt innan har jag lagt på hyllan i år. Jag har nånting bättre och viktigare på gång inför årets sista månad. Det kommer bli succé. Reflexer, ficklampor och björnattacker!

Jag känner hur min motivation strömmar igen... En ny era med granskning och provocerande skrivning tar idag sin början.

It´s over...

Jag sitter här i ensamheten och halvsover. Tar djupa andetag och låter tankarna skena iväg och härja fritt under en kort tid.

Idag har jag lyckats! Jag blev mer eller mindre utmanad, och idag tog jag förstaplatsen.
Efter många om och men så stog jag där med boken i handen. Dess svartröda omslag blänkte lätt i solljuset. Göteborgs massiva folksamlingar stormade förbi mig likt en frisläppt flod. Hundatals, om inte tusentals människor sprang hastigt förbi i hopp om att hinna med dagens sysslor i tid. Mitt i denna skara stog jag stillsamt och tyst. Med ett småsniket leende som nästan överaskade mig själv på plats! Trots att jag bara stog där, så såg jag fyrverkerier och världens fest framför ögonen. Jag hade vunnit!

Mimmis tävling om att hitta boken hon letade efter var över... För en gångs skull så var jag helt överens med naturens val av väder. Solskenet var det perfekta priset! Då jag såg dess reflektioner på omslaget fattade jag verkligen att det var verkligt.
Tävlingen VAR över... Och det var JAG som vann!

Den inre frustrationen och pressen jag känt under den tid jag letat ersattes nu med en väldigt positiv självkänsla och framförallt en sorts lättnad.

Det enda som är kvar nu är att ta emot mitt pris... Ansiktsutrycket när jag lämnar ifrån mig boken! Sitter här nu med samma löjliga leende jag hade när jag stog orörlig mitt i folkmassorna.
Tar mig en liten men välförtjänt klunk ur mitt glas med Famous Grouse. Lutar mig lätt tillbaka nån minut... Jag tänker belöna mig själv nu, genom att ta en hyfsad kvällspromenad i den mörka vinternatten. Passar på att skingra tankarna på kvällarna... Men jag har en viss känsla att min lättnad och framförallt lycka över segern kommer att skina upp vägen framför mig.

Tävlingen är över :D

Game over!